... en vanlig fråga får man tåla. En fördom som finns om ålänningar är väl att vi är rätt så snåla. Men kan vi rå för det? Vem vill inte ha de förmånligaste priserna på allt från livsmedel till båtresor? Helst ska det vara gratis.

Kan det hända att snålheten sträcker sig längre än till bara pengar? Jag vill ta tillfället i akt och berätta om en händelse som inträffade för några somrar sedan. Och ja, innan ni börjar undra, jag har fått tillåtelse från min kära mamma att berätta.

Det var en varm sommarkväll i juli. Precis den tiden på året då körsbären på träden börjat mogna så att man behöver fästa nät över träden för att inte förlora alla röda bär till kråkorna. Min mamma satt i vardagsrummet och såg plötsligt i ögonvrån hur några främlingar stod och drog i nätet hon just placerat över vårt fina körsbärsträd. De pallar körsbär! Det var nästan som av instinkt hon hoppade upp ur soffan, öppnade altandörren och ropade ”Vad gör ni!?”.

Jag tror att jag hade reagerat på samma sätt. Någon tar mina körsbär, som jag odlat, från mitt träd? Ska jag vara helt ärlig tror jag inte reaktionen grundar sig i snålhet. Det var snarare det faktum att det stod två oinbjudna främlingar i trädgården utanför vardagsrumsfönstret mitt i allt. Hade de i stället knackat på och bett att få smaka på våra fina bär är jag helt säker på att mamma hade plockat en liten burk åt dem.

Men, nu visade det sig att de inte alls pallade körsbär. De hade gått på promenad utanför vårt hus och sett hur en kråka vände och vred sig i körsbärsnätet. De kunde inte göra annat än att ta sig in i trädgården och försöka hjälpa den komma loss. När min mamma insåg det var hon sekunden senare ute vid trädet och hjälpte till att frigöra kråkan.

Som tack fick främlingarna plocka varsin hand körsbär att njuta av på vägen hem.