Fakta och fiktion

Efter att ha lyssnat och läst reaktionerna från Obunden samlings Marcus Måtar och Pro Ålands Veronica Thörnroos på den stora skärgårdstrafikupphandlingen som offentliggjordes i fredags, några synpunkter.

Inför upphandlingen lämnade delar av oppositionen in en åtgärdsmotion (det som vice talman Måtar i en intervju i Ålandstidningen betecknar som “skit”) med uppmaningen “att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att säkerställa konkurrens på lika villkor inom skärgårdstrafiken genom att genomföra en kortare upphandling samt aktivera återköpsklausulen”.

Den motionen behandlades, trots en stor arbetsbelastning i utskottet, i brådskande ordning.

Det utmynnade i ett förkastande av förslaget, och ett betänkande där utskottet enhälligt skriver: “Utskottet bedömer att ett dylikt förfarande förutsätter en noggrann ekonomisk och rättslig konsekvensbedömning, innefattande såväl avtalsrättsliga som eventuella statsstödsrättsliga aspekter. Särskild vikt bör fästas vid att undvika en situation där fartygen återgår för en längre tid i landskapets ägo.”

Vidare säger utskottet att landskapsregeringen kunde utreda möjligheten att, inom ramen för upphandlingsförfarandet, tillämpa rätten till återköp vid en sådan situation där en annan aktör än Ålands Skärgårdstrafik Ab vinner upphandlingen.

Landskapsregeringen har nu, med hjälp av juridisk expertis och sakkunniga på upphandling utrett huruvida ett villkor för att uppnå konkurrensneutralitet innebär att aktivera återköp. Det krävs inte. Upphandlingen konstateras - utan att optionen aktiveras - neutral.

Därtill konstateras att en aktivering av återköpsklausulen skulle förutsätta en fullmakt från lagtinget på 15 miljoner euro att köpa tillbaka de färjor man just sålt i ett öppet förfarande där vem som helst kunde delta. Landskapet måste då återköpa färjorna för att garantera att de står till förfogande för den som vinner upphandlingen. I nästa led bestämmer den vinnande aktören om man vill köpa fartygen. Om inte sitter Ålands landskapsregering där igen med fartyg man inte vill ha.

Den juridiska utredningen visar att landskapsregeringen inte förutsätts tillhandahålla fartyg. Den visar att landskapet kan aktivera klausulen, men inte måste, och den visar på betydande problem med en sådan process.

Min uppfattning är att landskapsregeringen i processen visat stor lyhördhet för de frågor som ställts både i skärgården och i lagtinget, och att upphandlingen innehåller flera exempel på hur debatten påverkar slutresultatet, både för norra linjen och en eventuell lösning för trafiken på Sottunga.

Visst kan vi ha olika åsikter, men fakta är ändå fakta.

Nina Fellman (S)