Är arbetspendlande skärgårdsbor ett problem?

Ålands landskapsregering har avslagit möjligheten till alternativa avgångstider på Skarven med motiveringen att det skulle ”försämra servicenivån för övriga resenärer”.

Det är en anmärkningsvärd motivering. Inte minst därför att den saknar både konkretion och proportioner.

Som boende i Föglö och arbetspendlare till fasta Åland försöker jag förstå logiken. På vilket sätt försämras servicen för andra resenärer om en arbetspendlare ges möjlighet att använda sin förtursplats på en alternativ avgång?

Jag kan nämligen inte använda samma förtur på två turer samtidigt. Om jag reser med en tidigare eller senare avgång kan jag naturligtvis inte också resa med den ordinarie turen. Det handlar alltså inte om att ta fler platser i anspråk eller om att få någon extra förmån, utan om att kunna använda en och samma resa på ett sätt som fungerar tillsammans med arbetstider och yrkesliv.

Är det verkligen en försämring av servicen att skapa bättre möjligheter för människor att bo i skärgården och samtidigt arbeta på fasta Åland? Är det inte tvärtom en del av färjtrafikens grundläggande uppdrag?

Vi får ständigt höra att skärgården ska leva. Att människor ska kunna bo kvar i sina kommuner. Att inflyttning, kompetensförsörjning och regional utveckling är viktiga framtidsfrågor. Men när människor försöker göra just detta, bo i skärgården, arbeta, betala skatt och bidra till samhället, möts de av beskedet att deras behov riskerar att försämra servicen för andra.

Vilka är dessa ”övriga resenärer”? Hur många berörs? På vilket sätt försämras deras situation? Finns det några fakta eller konsekvensanalyser som visar detta? Om sådana underlag finns borde de redovisas öppet. Om de inte finns blir motiveringen svår att ta på allvar.

Det är svårt att inte uppleva att skärgårdsbornas vardag ibland betraktas som ett särintresse snarare än en självklar del av det åländska samhället. För den som bor på fasta Åland är möjligheten att ta sig till arbetet oftast given. För den som bor i Föglö är den beroende av färjtidtabeller och politiska beslut.

Vi ber inte om några särskilda privilegier. Vi ber om rimliga förutsättningar att kunna bo i skärgården och samtidigt utföra våra arbeten, något som samhället säger sig vilja uppmuntra.

Om målet verkligen är en levande skärgård kan inte arbetspendlarna betraktas som ett problem. De borde ses som en tillgång.

Ifall någon undrar, betalar jag 190 euro/år för årskortet och för beviljad/icke beviljad förtur ytterligare 123 euro.

Susanne Hellström

Föglöbo, skattebetalare och arbetspendlare till fasta Åland