EU-alert: När lagstiftningen byter form behöver Åland vara på tårna

Det finns flera typer av lagstiftning. I EU är två stora kategorier förordningar och direktiv. Just nu ser vi en förflyttning från direktiv till förordningar, en petitess kan man tycka vid första anblick, men när direktiven blir förordningar behöver Åland vara ännu mer proaktiva i Bryssel.

Ett EU-direktiv är mer tillåtande till nationella tolkningar och anpassningar – det är därför själva formen ”direktiv” möter kritik just nu. Ett EU-direktiv ser i praktiken ut på minst 27 olika sätt, och varje område med egen lagstiftningsbehörighet kan lägga till en egen tolkning på listan.

Att förenkla och simplifiera är det absolut mest trendiga i EU just nu.

Ett EU där mycket lagstiftning är direktiv skapar en svår situation att förenkla i. Även om du förenklar EU-lagen i direktivformat finns det fortfarande över tjugosju sorter av förenklingen. Inte så enkelt helt enkelt, utan fortfarande komplext trots att EU-lagstiftningen i sig kan ha tagit bort regelbördor.

Många av de stora EU-frågorna just nu har dessutom ytterligare en dimension: de faller utanför EU:s exklusiva behörighet, områdena där EU har ensamrätt att stifta lagar. En del av det material som kommer från kommissionen i nuläget är strategier, snarare än konkret lag.

Av de konkreta lagförslag som faktiskt kommer, och som aviserats att ska komma, ser man tendenser av att allt mer EU-lag kommer i formen av förordningar. Dessa börjar gälla direkt, och tolkningen görs centralt i Bryssel. Det är bra för att kunna förenkla, för att spelplanen ska vara jämn i hela EU. Det är också mindre bra sett till att det ger mindre manöverutrymme att anpassa till lokala förhållanden.

”Gold-plating” kallar Ursula von der Leyen fenomenet när medlemsländer och lagstiftande församlingar tar en EU-lag och lägger till lite nationellt extra. Även detta fenomen finns det två sidor av. Det är strålande bra att man alltid får vara bättre än EU-standard! Men, det gör det också än en gång svårt att förenkla.

Det bidrar också till att det finns över tjugosju olika verkligheter för företagen att hantera, och minst lika många olika upplägg av förenklingar i praktiken.

Om förordningar blir standard behöver man alltså få in anpassningen till lokala förhållanden innan lagen är klar. Man behöver lobba, man behöver påverka beslutsfattarna och innehållet i lagen långt innan den når omröstning i plenum. Något som redan görs i dag, men som kommer bli ännu viktigare i framtiden.

Alexandra Gäddnäs

Specialmedarbetare till Europaparlamentariker Anna-Maja Henriksson