I slutet av förra året utsågs Erica Scott till ny talesperson för Hållbart Initiativ – då som ersättare för Annette Bergbo som valde att stiga åt sidan. Talespersonsrollen delar hon med Alfons Röblom. Men Erica Scott är allt annat än ny i partiet.

– Jag har faktiskt varit med ända från början, säger hon.

Ålandstidningen träffar henne på en kafeteria i Mariehamn där hon läppjar på en mugg te och arbetar på sin medhavda dator. Hon får inleda samtalet genom att kort beskriva sig själv som person.

– Det är ganska obekvämt att prata om sig själv, men jag skulle kanske sammanfatta mig som en teälskande och mycket nyfiken hållbarhetsnörd.

Hur och när i livet kom du in på området hållbarhet?

– Det började nog när jag var ung vuxen. Jag har själv funderat på den frågan och kan inte riktigt precisera någon avgörande punkt i livet, men jag är ju uppvuxen på Järsö, nära naturen. Mina föräldrar har alltid tyckt om att arbeta med naturmaterial och i den miljön har jag växt upp, vilket säkert har format mig, säger hon och fortsätter:

– Jag var också en ganska ovanlig och ung mamma på 90-talet som släpade tygblöjor upp och ner till tvättstugan i ett hyreshus, redan där någonstans fanns det en tanke kring hållbarhet hos mig.

Den rådgivande rollen

Utöver sin roll som talesperson frilansar hon också som lärare vid Högskolan på Åland där hon undervisar och utformar kurser i strategisk hållbarhet. Dessutom fungerar hon som politisk rådgivare för partiets lagtingsgrupp.

Vad innebär den rådgivande rollen?

– Ett nära samarbete med lagtingsgruppen. Ofta handlar det om att skärpa till hållbarhetsformuleringar eller strategiska formuleringar kring olika frågor.

Du har ingått i partiet sedan starten, hade det inte varit naturligt för dig att vara talesperson redan då?

– På sätt och vis. Samtidigt är det inget man kan försörja sig på, och eftersom jag jobbar med hållbarhetsfrågor även via mitt företag hade det kanske uppstått en konflikt mellan de två.

Men hur kombinerar du de rollerna i dag?

– Nu har mitt företag utvecklats så att jag har en del verksamhet utanför Åland, på det viset krockar inte rollerna på samma sätt.

Litenheten

Hållbart Initiativ tog två mandat i valet 2019, och trots att partiet är relativt nytt och litet är det representerat i landskapsregeringen genom utvecklingsminister Alfons Röblom.

– Vi gjorde en bra valkampanj fast vi består av en ganska liten kärna, det är jag väldigt stolt över.

Känner du, apropå litenheten, att det finns en risk att ni blir något av ett ”alibiparti” för övriga regeringspartier som på sikt riskerar att försvinna?

– Det kan finnas en sådan risk. Inflytandet i regeringen mäts ju i förhållande till storleken, ju fler ministrar desto större inflytande och det är vi medvetna om. Vi kan inte bete oss som att vi har sex eller sju mandat. Dock upplever jag att vi jobbar så seriöst och konstruktivt att vi kan föra en ganska bred talan som det finns en öppenhet för att lyssna på.

Trots litenheten du nämner har HI gått emot regeringen vid fler än ett tillfälle. Hur skulle du, i ljuset av detta, säga att regeringssamarbetet fungerar?

– Det fungerar bra. Vi har inte gått emot regeringen i väsentliga frågor som måste föras vidare för att kunna göra ett kontinuerligt arbete. Däremot har vi markerat att hållbarhetsaspekten behöver tas i beaktande i vissa frågor, exempelvis i upphandlingslagen.

Klimatmålet

Åland ska vara klimatneutralt senast 2035 enligt ett beslut i utvecklings- och hållbarhetsrådet. Levererar LR i dag den politiken som krävs för att nå dit?

– Mycket är redan gjort, bland annat hur vi kan sporra till fler elbilar och komma i från fossila bränslen. Det finns ett stöd för elbilsladdare och det finns ett stöd för att byta ut oljepannor i privata hus. Vi ska heller inte glömma hela vindkraftssatsningen där Åland kan bli ett centrum för förnyelsebar energi. Men det finns mycket jobba kvar att göra.

Är klimatmålet ett realistiskt sådant enligt din uppfattning?

– Det är realistiskt såtillvida att det är vad planeten kräver.

Men är det ett uppnåbart mål?

– Det är upp till oss människor att hitta vägar dit, vi vet att vi inte kan gå tillbaka när gränsen väl är nådd. Den insikten måste sjunka in i oss alla. Om vi alla bestämmer oss för att jobba tillsammans, hittar vi också lösningarna.

Generellt sett tar ålänningen hållbarheten i beaktande på ett ganska bra sätt, tycker Erica Scott – men det är svårt att alltid göra rätt, även när man vill det.

– Det finns en stor vilja och ett enormt engagemang om naturen, men man vet inte alltid hur man ska gå tillväga.

Vill du personligen styra partiet i någon särskild riktning?

– Vår organisationsmodell bygger på en icke-hierarkisk modell med olika råd som ansvarar för olika områden. Och här vill jag gärna utveckla det tankesättet för att engagera fler människor i politiken.

Har du en ambition att ingå i en regering framöver?

– Min målsättning är att Åland ska bli ett hållbart samhälle – hur vägen dit än ser ut.

Men du stänger inte dörren om du blir tillfrågad?

– Nej, det gör jag inte.

Den enskilt viktigaste frågan

Du talar varmt om vindkraftssatsningen. Men frågan verkar vara väldigt polariserande, vad tror du det beror på att vindkraften väcker så många starka känslor?

– Vårt samhälle har varit väldigt oljeberoende i 100-150 år, den energiformen har möjliggjort byggandet av välståndet vi faktiskt har. Och när vi ruckar på de grundvalarna genom att ifrågasätta energiberoendet, undrar man vad som ska ersätta oljan. Kanske det är just det som skapar frågor och känslor.

Hon är också tydlig med att vindkraften allena inte är hela lösningen, att det krävs flera energikällor och lagring.

– Men det är vindkraften som byggs ut mest just nu, därför får den också mycket fokus.

Hållbarhet är ett relativt vitt begrepp – ser du hållbarhet främst ur ett miljöperspektiv?

– Det är en intressant fråga. Sedan 1960-talet har det handlat mycket om miljöfrågor, men hela den gemensamma förståelsen har ju vuxit till något mycket större. Det har gått från att främst handla om avfall, miljögifter och kemikalier till ett betydligt större sammanhang – nu tänker vi mer på hur vi ska styra mot en full hållbarhet, också utifrån ett socialt perspektiv.

Om du fick lyfta en enskild fråga som är mer akut än alla andra, vilken skulle det vara?

– Här skulle man ju gärna svara energifrågor, kemikaliefrågor eller trafikomställning – men att börja göra rätt analyser är absolut viktigast. Att förstå vad som krävs för att nå vår vision inom ramen för en vetenskaplig definition, och att göra de analyser som krävs.

Vad säger du till dem som tycker att det har analyserats och tillsatts arbetsgrupper alltför länge redan – att det nu är dags för ”mer verkstad”?

– Att det nog redan görs en hel del, men att den enskilt viktigaste åtgärden är att implementera ett nytt förhållningssätt till hållbarhet.