Den 9.11 nåddes en ny milstolpe inom den europeiska gröna given då Europarådet och Europaparlamentet enades om förordningen angående restaurering av naturmiljöer (Council of the EU press release, 9.11.2023). Förordningen fastställer att minst 20 procent av unionens land- och havsområden ska restaureras fram till 2030. Samtliga ekosystem i behov av restaurering ska vara återställda fram till 2050.
Gårdagens glädjande överenskommelse är inte ett betänkande eller ett förslag. Förordningen ställer juridiskt bindande krav för restaurering av ekosystem som är kopplade till jordbruksområden och skogar samt insjöar, vattenleder, havsområden och urbana miljöer och förutsätter åtgärder även på Åland. Att uppnå de ambitiösa men nödvändiga målen inom den bestämda tidsramen kan bli en utmaning och ställer höga krav på det strategiska arbetet.
Att strategier och handlingsplaner är viktiga verktyg i det politiska arbetet och kan underlätta att utveckla och uppnå delmål är ingen nyhet. På Åland har man satsat bland annat på att ta fram en IKT-strategi och en folkhälsostrategi, och man har även strävat till att ta fram en ny kulturstrategi och en barnstrategi.
I bästa fall skapar strategierna tydliga ramverk för ett långsiktigt och synergieffektivt arbete inom och mellan olika områden som säkert delvis går in i varandra, och därför gör Åland klokt i att investera i områdestäckande strategier istället för att diskutera varje enskild sakfråga skilt från helheten. I en ekonomiskt svajig tid bör man även beakta att tydliga ramar sparar resurser.
Med tanke på den senaste tidens diskussion kring klimatlagen, vattenlagen, ö-undantaget, turism, attraktionskraft, övergödning, cirkulär ekonomi, vindkraftsfrågor, småskaligt fiske, storskalig trålning, fiskodling, jordbruk, betesmark, vårjakt, biologisk mångfald och hållbar byggnation är det därför underligt att Åland inte konsekvent arbetar utifrån en övergripande miljöstrategi.
Om Åland ska klara av de ökande externa miljökraven samt säkra att vår åländska natur mår bra på sikt behöver landskapets åtaganden inom miljörelaterade frågor definitivt tydligare, robustare och långsiktigare ramar.
Det gedigna arbetet med Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda och Lokalkraft Leader behöver kompletteras med en övergripande strategi för miljön som fördjupar de tvärgående kopplingarna mellan Ålands egna strategier samt mellan Åland och det europeiska och globala strategiarbetet.
Den europeiska gröna given leder Europa i rätt riktning, men framgång kräver att alla områden konsekvent gör sitt samt utvecklar och integrerar även sina interna delstrategier. Varken vår ekonomi eller vår miljö kan bära en miljöpolitik som går ut på att släcka bränder. Därför får vi hoppas att den nya regeringen axlar ansvaret för att ta fram en övergripande åländsk miljöstrategi.
Aino Waller (HI)
