Det behövs inte någon kriskommunlag heller, kommuner har lagstadgat självstyre. Kommunalt självstyre innebär att, kommunledningen, styrelse/fullmäktige, måste ta ansvar för och planera kommunens ekonomi. Utgifter måste balanseras med inkomster.
Kommunalt självstyre skyddas av en konvention utfärdat av Europeiska rådet för mänskliga rättigheter, ratificerad av Finland.
Citat, utvalda moment: ”Artikel 9 – Kommunernas ekonomiska resurser
1. Kommunerna skall inom ramen för den nationella ekonomiska politiken ha rätt till egna tillräckliga ekonomiska resurser, som de fritt får disponera över inom gränserna för sina befogenheter.
2. Kommunernas ekonomiska resurser skall motsvara de uppgifter som tilldelats dem i grundlag och annan lag.
3. Åtminstone en del av kommunernas ekonomiska resurser skall komma från lokala skatter och avgifter vars nivå de har befogenhet att bestämma inom lagens gränser.
4. De finansiella system på vilka de resurser som är tillgängliga för kommunerna grundar sig skall vara tillräckligt varierande och flexibla för att göra det möjligt för kommunerna att, så långt det är praktiskt möjligt, följa med i den verkliga kostnadsutvecklingen för uppgifternas utförande.
5. Skyddet av ekonomiskt svagare kommuner kräver inrättande av förfaranden för ekonomisk utjämning eller liknande åtgärder, som är avsedda att rätta till effekterna av den ojämna fördelningen av möjliga inkomstkällor och ekonomiska bördor. Sådana förfaranden eller åtgärder får inte minska kommunernas handlingsfrihet inom deras eget ansvarsområde. ”
Syftet med konventionen är att hindra nationella regeringar från att utarma kommunernas självstyrelse, genom att underminera kommunernas ekonomi.
Landskapet ansvarar för att intentionen med konventionen efterlevs. Landskapsandelar är instrumentet för regeringen att leva upp till artikel 9.
Lantrådet Katrin Sjögren (Lib) och finansminister Mats Perämaa (Lib) med flera driver tesen om ”svaga och ineffektiva kommuner”, som överlever med stöd från landskapet via landskapsandelar. Att landskapsandelar likställs med ”utkomststöd” för fattiga kommuner.
Landskapsandelar är instrumentet, att genomföra principer, stipulerade i artikel 9.
Jag menar att underfinansiering av landskapsandelar är en strategisk åtgärd för att skapa kriskommuner. Därför ger lantrådet Sjögren och finansminister Perämaa sken av och motiv för, att en ”kriskommunlag/likviditetslag” behövs.
Kommuner kan drabbas av oförutsedda kostnader. Då uppstår likviditetsbrist. Kommunen måste ta banklån. Men på sikt måste den ekonomiska planen utformas så att balans i ekonomin återupprättas. Och att kommunens ledning är ansvariga.
Om kommunledningen inte tar sitt ansvar, behövs en lag om tvångsförvaltning för att skydda kommuninvånarnas rätt till lagstadgad service. Tvångsförvaltning för att skydda kommuninvånarna från en inkompetent ledning.
Bengt Hagström
Mångstekta
