För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
För ett antal år sedan ordnade Nordens Institut på Åland ett seminarium om grafitti, som inleddes med ett försök att definiera vad det offentliga rummet är.
Auditoriet fick frågan: Vad är demokrati? De två kriterier vi enades om var att alla får vara delaktiga samt göra sina röster hörda.
Onsdag 15 juli klockan 01.54 blir Östernäsborna väckta av en explosion, som övergår i ett upprepat skallande ljud. Trots dyra öronproppar av silikon intenifieras den redan bekanta ljudkällan medan den rör sig genom bebyggelsen. Som många gånger tidigare i november, februari och april återkommer samma fenomen på lördagsnatten. Fenomenet noteras mest sommartid då flera fönster står öppna, så att vissa röster i det offentliga rummet invaderar även våra privata sfärer.
Att ljudförstärkare som transporteras omkring på fordon påverkar våra liv har redan uppmärksammats i båda tidningarna, vars respektive ledare följt upp ärendet med mer eller mindre oklara associationer kring betydelsen av levande stadskärnor. Men turistande familjer tänker inte ens återvända till Gröna Uddens camping, eftersom nattstöket invid Östra hamnen (Ålandstidningen 20.7) hörs även dit. Såväl krogägare som journalister bör alltså hålla i minnet att inte alla aktörer i Mariehamns besöksnäring gynnas av ett mer animerat urbant nattliv.
I själva verket är en av den globala turistindustrins mest inkomstbringande trender just nu tysta platser långt borta från larmande människors medie-, musik- och trafikbrus (Radio Vega 21.7). En tyst stad är alltså inte en död stad utan just det som tillräckligt rika kunder är beredda att betala dyrt för, vilket redan länge har varit en bärande affärsidé för Visit Finland.
Ålandstidningen
Har Ålands turistnäring råd att hamna på efterkälken (och måste fattiga ortsbor verkligen ta till det här töntiga argumentet för att få sova om nätterna)?
Linn Frykholm (Nyan 9.7) menar att staden lever upp av bil- och musikburet kvällsumgänge, men formulerar sig generaliserande om den ungdomskultur som hon vill försvara. Enkla observationer på och utanför stan visar att alla möjliga åldersgrupper är delaktiga i de ljus- och bullerföroreningar, som förvisso ÄR överflödssamhällets miljöproblem. Många ungdomar ser den sortens gemenskap bara som ocool och räddhågsen konformism.
Moppebilkulturens hyllare är också bekymrande okunniga om exkludering av unga NPF-personer. Vissa funktionsvariationer hör ihop med en högkänslighet, som kan göra det olidligt smärtsamt att träffa kompisar på stan. För en person med bullerskada är det objektivt sett inte ens möjligt att vänja sig vid höga ljudnivåer, eller välja "Jag hör men stör mig inte"-strategin som rekommenderas av Frykholm.
Så nej, vi följer inte uppmaningen att bli mer toleranta för ljud. Blanda inte ihop kommersialismens villkor med folks egna grundläggande behov (dit bland annat nattsömn hör, för övrigt). Anti-auktoritärt och subversivt agerande är ingalunda förbehållet bara en viss åldersgrupp i samhället.
