På västfronten intet nytt

Svenska riksdagens talman Andreas Norlén tog ett redan använt kort ur sin verktygslåda och gav Elisabeth Tandh Ringqvist sonderingsuppdraget trots att hon inte kan bli statsminister. Samma sak gjorde Norlén med dåvarande C-ledaren Annie Lööf 2018. Nu som då kommer uppdraget att misslyckas.

Den svenska regeringsbildningen tycks vara lika fast i skyttegravarna som efter valet för 41 dagar sedan – kanske än mer, till och med. De röda linjer som sätter stopp för varje regeringsalternativ har målats rödare, och ytterligare en tillkom när Miljöpartiet klargjorde att de vill ha regeringsplatser för att stöda en statsministerkandidat.

Det är därför Elisabeth Tandh Ringqvist kommer att få konstatera sitt misslyckande när hon går till talmannen på måndag. Och efter det kommer Ulf Kristersson (M) att få en vecka på sig att misslyckas också han. 

Sedan börjar matchen på allvar.

Hela den svenska regeringsbildningen handlar egentligen om tre frågor, tre röda linjer. När Centern släpper på sin röda linje om att inte ge ”ytterlighetspartierna” inflytande, vänder de sig då till höger eller vänster? När viker Vänsterpartiet sig för den massiva kampanj som Socialdemokraterna bedriver och ger upp kravet på en regeringsplats? Och om C öppnar för en högerregering – ger då valets stora förlorare Sverigedemokraterna upp kravet på att sitta i Ulf Kristerssons regering?

I dag är svaren att Centern inte tänker släppa fram vare sig V eller SD till makten, att V ska sitta i regeringen för att stöda Magdalena Andersson och SD ska antingen sitta i regering eller gå i opposition.

Tvärlåst alltså.

Hela det politiska Sverige går egentligen bara och väntar på att riksdagen  en gång till ska säga nej till Magdalena Andersson som statsminister och göra samma sak en gång med Ulf Kristersson. Sedan står alla med kniven mot strupen. Lagen säger att om riksdagen misslyckas med att välja en statsminister efter fyra omröstningar blir det automatiskt nyval inom tre månader. 

Under trycket av och rädslan för hur väljarnas dom över spektaklet som nu utspelas tror, eller hoppas, många att de röda linjerna ska raderas och en regering ska uppstå. Men frågan är vad Vänstern, Centern och Sverigedemokraterna tror – är nyval en osäkrare väg än att ta väjarnas vrede över svikna löften?

Inom Centern växer en opposition fram som vill se en öppning för en borgerlig regering och därmed en öppning för en SD-stödd regering, både bland opinionsbildare och kommunpolitiker. Men det sitter hårt inne för ledningen att ändra sig på den punkten. Å andra sidan har många C-väljare också väldigt svårt för tanken att man skulle ge Vänstern stort inflytande över den ekonomiska politiken. C och V ligger i motsatta ändar av skalan i den frågan, på samma sätt som C och SD gör det om migrationen och kriminalpolitiken.

Än så länge håller Elisabeth Tandh Ringqvist masken och fortsätter tala om en mittenregering, vilket alla inser är dödfött. Frågan i dag är vad hon säger efter att ha rapporterat sitt misslyckande på måndag.

41 dagar har gått sedan valet – hur länge till dröjer en ny svensk regering?