För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Det åländska landskapet med sina öppna betesmarker, strandängar och hagar är ingen självklarhet. Det är resultatet av generationers arbete och betande djur som håller markerna öppna. Samtidigt växer allt fler områden igen när betesdriften blir för arbetskrävande eller kostsam.
Här kan modern teknik göra skillnad för våra djurhållare. Virtuella djurstängsel innebär att djuren utrustas med GPS-halsband som avgränsar betesområden digitalt. När ett djur närmar sig gränsen får det en ljudsignal som det lär sig att reagera på. Fortsätter djuret kan en elektrisk impuls ges.
Tekniken används redan i Norge och har nyligen tillåtits i Sverige. Danmark har efter flera års försök öppnat för användning genom särskilda tillstånd. Vi kan alltså dra nytta av våra nordiska grannländers erfarenheter.
Traditionella stängsel är dyra och arbetskrävande att sätta upp och underhålla, särskilt i skärgården och på svårtillgängliga naturbeten. Med virtuella stängsel kan betesområden anpassas efter växtligheten och djuren flyttas utan att stängsel byggs om. Även marker som i dag är för svåra eller kostsamma att hägna in kan nyttjas.
Gps-tekniken gör att djurägaren kan följa djurens position och snabbare upptäcka om något djur avviker från flocken eller lämnar betesområdet. Det innebär mindre stängselarbete och bättre nyttjande av betesresurserna.
Ålandstidningen
Betande djur är avgörande för artrika naturmiljöer. Utan bete tar sly och buskar över och livsmiljöer för växter, fåglar och insekter försvinner. Flexiblare betesdrift kan hålla fler marker öppna och anpassa betet efter naturens förutsättningar.
Men på Åland råder rättslig osäkerhet kring virtuella djurstängsel. Den åländska djurskyddslagstiftningen har i stora delar samma utgångspunkter som den finska. Finland förbjuder uttryckligen anordningar som ger djur elektriska impulser. Åland saknar ett motsvarande uttryckligt förbud, men bestämmelserna har ändå tolkats så att virtuella stängsel inte är tillåtna.
Åland har egen lagstiftningsbehörighet inom djurskyddet och kan klargöra när tekniken får användas. Djurvälfärden måste stå i centrum. Djuren behöver lära sig sambandet mellan ljudsignalen och en tydlig virtuell gräns. Målet är att de reagerar på ljudet så att elektriska impulser används så sällan som möjligt. Tekniken kan även förbättra tillsynen: via en app kan djurägaren följa position och rörelsemönster och, beroende på system, få information om djurens hälsa. Detta behöver regleras tydligt.
Vi talar ofta om en levande landsbygd, biologisk mångfald och ett öppet åländskt landskap. Då måste vi skapa förutsättningar för dem som gör arbetet.
Det ska inte råda tvekan om vad lagen tillåter. Vi vill därför att landskapsregeringen prioriterar frågan under mandatperiodens återstående år och tar fram tydliga bestämmelser som möjliggör virtuella djurstängsel på Åland, med djurvälfärden som självklar utgångspunkt.
