Insändare

Massbalans är nutidens avlatsbrev

Publicerad

Skicka in en insändare

För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.

Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).

Inget säger ”Vi bryr oss om Östersjön” som att betala pengar för miljöbränsle som förbränns någon annanstans och samtidigt köra vidare på fossilt. I en artikel publicerad av Ålandstidningen den 18/10 kan man läsa om Vikings Lines biogaskampanj under 2024, eller mer specifikt bristen på biogas i den kampanjen. Viking Line medger att de har köpt certifikat för biogas enligt vad som kallas 'massbalansprincipen', och det är inget annat än moderna avlatsbrev.

Lagstiftningen har inte följt med utvecklingen och massbalansprincipen tillåter företag att hävda att de gör saker som de inte gör. I korthet går det ut på att man köper rätten att hävda att man använt ett visst material, ofta miljövänligare sådant, trots att man i verkligheten inte gjort det. Någon annan använder det verkliga miljömaterialet, men för dem är pengarna mer värda än den goodwill som kan fås av att publicera att miljömaterial används. I stället för att ta hem goodwill så tar de hem pengar genom att sälja certifikat som säger ”Den som köper detta certifikat får lov att göra anspråk på miljönyttan från detta material, och vi lovar att hålla käften”. Väldigt förenklat, såklart, men sådan är principen.

Det här är ett vanligt fenomen i plastindustrin, särskilt när det kommer till återvinning. Genom massbalansprincipen kan ett företag hävda att en flaska är 100 procent återvunnen trots att det inte finns en enda återvunnen molekyl i den, så länge samma mängd har återvunnits någon annanstans. Liknande fenomen förekommer i många andra industrier.

Förespråkare för metoden hävdar att det är rimligt eftersom nyttan ju har gjorts någonstans, men i fall som miljöbränsle så är det ju inte till särskilt stor hjälp för Östersjön att miljöbränsle har förbränts någon annanstans i världen. Det blir också väldigt vilseledande mot konsumenter, som inte har någon chans alls att veta huruvida flaskan de dricker ur verkligen är återvunnen.

Linus Dahlblom