Ledare
Varför laga det som inte är trasigt?
» Trafik Tänk om man inte behöver bygga om hela världen bara för att man har en rapport som säger att man kan. Nya Godbyvägen fungerar bra, ändra inte på det.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Landskapsregeringen har låtit konsultföretaget AFRY utreda Nya Godbyvägen mellan Dalkarby och Godby. Det är ett digert dokument på nästan nittio sidor, fyllt med trafikflödesanalyser, svängandelar, samhällsekonomiska kalkyler och åkerholmsinventeringar. Professionellt utfört, utan tvekan. Men någonstans på vägen från förstudie till programhandling verkar en central fråga ha fallit bort: behövs det här verkligen?
Det tycker inte de 94 markägare, boende och företagare som undertecknat ett initiativ mot planerna, som Ålandstidningen berättade om den 31 mars. De pekar på att Björsbykorsningen och Södra Ämnäskorsningen inte är olycksdrabbade, och att ombyggnadskostnaderna, uppskattade till 11 miljoner euro bara för dessa två korsningar, inte står i rimlig proportion till nyttan. De pekar på att nya vägdragningar slår sönder kulturlandskap, skadar fornlämningar och fragmenterar jordbruksmark. Och de pekar på att förslaget i praktiken skapar nya problem genom att leda mer trafik genom bostadsområden i Björsby.
Rapporten själv bekräftar invånarnas oro. Miljöbyrån och kulturbyrån avråder starkt från samtliga åtgärdspaket med ny korsningspunkt. Gravfältet längs gamla Godbyvägen som aldrig har plöjts och har stort vetenskapligt och pedagogiskt värde, riskerar att förstöras. Åkerholmar som är särskilt skyddsvärda biotoper hotas av intrång. Torrängar med sannolikt fridlysta arter ligger i vägen. Allt detta konstateras i programmet, men väger ändå lätt mot måluppfyllelse och trafiksäkerhetskalkyler.
Den som läser rapporten ser att trafikmängderna på Nya Godbyvägen ligger på runt 7.000 fordon per dygn och att det stora flertalet kör rakt igenom utan att svänga av. Det handlar om en fungerande landsväg. Att vägen planerades på åttiotalet och att korsningarna ”inte längre är anpassade” låter dramatiskt, men innebär i praktiken att man vill rusta för ett scenario tjugo till trettio år framåt med prognoser som bygger på osäkra befolkningsantaganden.
Jörgen Strand, som satt i landskapsregeringen 2006 när samma idé avfärdades, konstaterar torrt att förslaget ”varken har händer eller fötter”. Han har en poäng. Att stänga befintliga korsningar, tvinga jordbrukare till långa omvägar på allmänna vägar, förstöra ett välbevarat järnåldersgravfält och spendera miljoner i en tid när vård, skola och omsorg skriker efter resurser kräver starkare motivering än en positiv ”nettonuvärdeskvot” i en konsultrapport. Nettonuvärdeskvot är ”konsultiska” för hur mycket samhällsekonomisk nytta man får tillbaka per investerad euro.
Det finns enklare åtgärder. Ett vänstersvängskörfält i Björsbykorsningen. En rondell om man vill vara ambitiös. Bättre belysning. Lägre hastighet. Sådant som förbättrar trafiksäkerheten utan att riva upp hela landskapet.
En utredning är ett underlag, inte en order. Det klokaste en beslutsfattare ibland kan göra är att läsa rapporten, tacka konsulterna och sedan lägga de mest ingripande förslagen åt sidan. Nya Godbyvägen fungerar. Låt den fortsätta göra det.
