För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Mariehamn satsar på idrott, och det är bra. Men varför tycks samma framtidstro inte finnas för ishockeyn som för fotbollen?
Det här är inte ett argument mot fotbollen. Hundratals barn älskar sin fotboll och ska självklart ha bra planer och möjligheter att utvecklas. Men det finns också barn som längtar hela skoldagen efter att få knyta skridskorna och kliva ut på isen. Deras idrott borde vara värd samma framtidstro.
Islandia är Ålands enda ishall och där är kapacitetstaket redan nått. Under 2024 registrerades 38.200 besök. Isen ska räcka till hockeyn, skolornas skridskoåkning, friåkning och andra verksamheter. För hockeyn innebär det att omkring 90 procent av lagen delar is med minst ett annat lag under träningarna. Två lag på isen samtidigt är regel snarare än undantag.
Och trängseln fortsätter när barnen kliver av isen. När uppemot 30 barn ska byta om samtidigt, med all sin hockeyutrustning och föräldrar som hjälper de yngre, blir det trångt och stökigt. Det påverkar miljön runt träningen och gör det dessutom allt svårare att erbjuda flickor och pojkar separata omklädningsrum. Förvaringen räcker inte till. Samlings- och teoriutrymmen saknas, liksom gym för spelarutveckling. Parkeringen är redan för liten när flera lag tränar samtidigt och delas dessutom med fotbollen.
Isen är full. Omklädningsrummen är fulla. Förvaringen är full. Parkeringen är full. Ändå fortsätter barnen att komma. Det borde vara något att bygga vidare på – inte ett problem föreningen lämnas att lösa.
Ålandstidningen
Staden har investerat i Islandia, men främst för att hålla hallen fungerande: tak, kylsystem och ismaskin. På fotbollssidan har investeringarna också handlat om utveckling och elitkrav. Sedan 2020 har omkring 1,94 miljoner euro investerats i bland annat konstgräs och belysning vid fotbollsanläggningarna. Hela summan har inte betalats av staden, men den visar vilken ambitionsnivå som kunnat mobiliseras. WHA fem år gamla konstgräs byttes 2025 för omkring 389.000 euro när det inte längre uppfyllde elitfotbollens krav, trots att det kunde återanvändas i Strandnäs. På Islandia har en ny sarg varit utlovad till 2027, men nu ser inte heller den ut att levereras enligt planen.
Samtidigt upplever hockeyn sin största sportsliga framgång hittills. Våren 2025 avancerade herrlaget till division 2 i Sverige och juniorverksamheten växer. När elitfotbollens krav förändras hittar vi sätt att utveckla anläggningen. När hockeyn växer, barnen blir fler och A-laget når historiska framgångar tycks svaret fortfarande vara att försöka få det vi redan har att räcka lite längre.
Och där finns en frustration. För bakom siffror om besök, investeringar och istider finns barn. Barn som bara har valt en annan idrott. Bakom dem står tränare, lagledare och föräldrar som kväll efter kväll lägger ideella timmar på att få verksamheten att fungera. Det hjälper inte hur mycket ideella krafter försöker lappa, bygga och hitta lösningar när Mariehamns stad inte samtidigt ger ishockeyn på Åland framtidstro.
Islandia behöver inte bara underhållas tills nästa sak behöver bytas ut. Hallen behöver en framtid. Utrymme för barnen som redan är där och möjlighet att välkomna dem som ännu inte har knutit sina första skridskor.
Vi efterfrågar inte mindre satsningar på fotbollen. Vi efterfrågar samma vilja att tro på hockeyn.
