För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
I fredags firade vi 30 år av Ålands Landsbygdscentrum (ÅLBC) med öppet hus. År 1996 skapades ett centrum där organisationer inom landsbygdsnäringarna kunde finnas under samma tak. I dag samlar ÅLBC omkring femton självständiga organisationer som samverkar kring landsbygdsnäringarnas utveckling.
Efter festen kommer vardagen. Nu ritas kartan om.
Jag har själv länge varit verksam vid ÅLBC genom olika uppdrag och projekt. Det som har byggts upp under tre decennier är ett nätverk av organisationer, kunskap och samarbete. En viktig del i detta har varit landsbygdsutvecklaren Lena Brenners långvariga arbete. När hon går i pension 2027 dras tjänsten in eller arbetsuppgifterna fördelas på andra organisationer.
Mycket av arbetet behöver och bör fortsätta. Men vem tar emot den samordnande funktionen? En samsyn råder över vikten av att arbetet får en fortsättning.
Det är här jag blir tveksam till den pågående omstruktureringen. Det har gjorts en utredning och många tankar har förts fram, men jag saknar en tydlig konsekvensanalys. Innan vi fördelar arbetsuppgifter borde vi börja med den viktigaste frågan: Vad behöver Åland för att utvecklas och växa?
Ålandstidningen
Primärnäringarna, livsmedelsindustrin och träindustrin står tillsammans för omkring 4,5 procent av Ålands BNP. Exporten uppgår till 87 procent av produktionen och innebär ett inflöde på cirka 273 miljoner euro. Det handlar alltså om näringar som har betydelse långt utanför den egna sektorn.
På Åland finns många organisationer som driver utvecklingsprojekt, vilket är positivt. Men vem har helhetsperspektivet – vem ser utvecklingen för hela Åland Ab?
Jag menar att vi behöver en koordinerande funktion, en spindel i nätet som kan samla aktörer och se möjligheter som sträcker sig över organisations- och näringsgränser.
Det blir ännu viktigare när nästa EU-programperiod närmar sig. För att få finansiering kommer det att krävas ett så kallat multi-actor approach, där flera aktörer står bakom ansökningarna. Samarbete och koordinering uppstår inte av sig självt.
Projektmedel är dessutom inte bara administration. De hämtar externa pengar till Åland, skapar arbetstillfällen och bygger kompetens. Redan i dag arbetar bland andra Högskolan på Åland, Emmaus Åland och Företagsam Skärgård med projekt som för in EU-medel till Åland.
Frågan är därför om vi ska fortsätta tänka organisation för organisation – eller om vi vågar tänka Åland Ab.
Landskapsregeringen och näringsavdelningen har ett ansvar för utvecklingen av våra näringar. Men klarar den befintliga strukturen att bära den samordnande roll som behövs?
Jag är tveksam.
När Åland efter 2027 riskerar att stå utan en tydligt identifierad landsbygdsutvecklare finns en risk att vi sparar bort mer än en tjänst. Vi riskerar att tappa en funktion som hjälper oss att samarbeta, utveckla och hämta hem externa pengar.
Mellan inbesparing och tillväxt får Åland inte hamna mellan stolarna.
Harriet Strandvik
John Wrede, Ordförande för styrelsen för Företagsam Skärgård
Marcela Sucha, Ordförande för styrelsen för Mathantverkarna på Åland rf
