”När en svårt sjuk människa behöver vård i livets slutskede går det inte alltid att vänta i dagar på en ledig plats”, skriver Denise Blomqvist (Ob).Karin Hougberg
Sjukvården behöver utrymme för marginaler
Sjukskötaren och prästen Denise Blomqvist (Ob) skriver om de minskade vårdplatserna.
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
ÅHS meddelar att antalet vårdplatser ska minska på flera avdelningar och 18 tjänster dras in. Men vad betyder färre vårdplatser i praktiken?
Om exempelvis medicin eller BB/gyn minskar genom att en del dubbelrum blir enkelrum, samtidigt som patientrummen finns kvar, behöver minskningen inte vara så dramatisk som den först ser ut. Enkelrum kan vara en kvalitetsförbättring som ger bättre integritet, förbättrad möjlighet till samtal med patienter och anhöriga och är bättre med tanke på smittskydd. Då finns också en reservkapacitet om vårdbehovet tillfälligt ökar. Om patientrum däremot tas ur bruk eller får andra användningsområden är situationen en annan.
De palliativa vårdplatserna halveras däremot och avdelningen slås ihop med en annan. Palliativ vård går inte särskilt bra att schemalägga. När en svårt sjuk människa behöver vård i livets slutskede går det inte alltid att vänta i dagar på en ledig plats. Finns det då tillräcklig kapacitet för palliativ vård i hemmet eller inom den övriga vården? Palliativ vård handlar dessutom om mycket mer än själva sängplatsen. Där behövs integritet och lugn, god smärt- och symtomlindring, möjlighet för närstående att finnas nära och en trygg och värdig miljö att dö i.
Omplaceringar påverkar människor och arbetsmiljön. Erfarenhet, samarbete och gemenskap byggs upp över tid och förändringar kan påverka både trivsel och möjligheten att behålla kompetent personal.
Jag ser det här också som en beredskapsfråga. Åland behöver en hälso- och sjukvård som fungerar i vardagen men som också har kapacitet att hantera perioder med hög belastning, epidemier, transportstörningar och situationer där möjligheten att få vård utanför Åland är begränsad.
Ålandstidningen
Åland kan inte sådär bara flytta ett plötsligt överskott av patienter 30 kilometer längs landsvägen till nästa sjukhus. Ett system som dimensioneras alltför exakt efter den normala beläggningen riskerar att sakna marginaler när något oväntat händer. Effektivisering får inte innebära att vi bygger bort den flexibilitet och de marginaler som ett sjukvårdssystem behöver. Det vi inte har i vardagen kan vi inte trolla fram i kris.
