För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Dagligen får man läsa om försämringar för patienter och personal. De som vågar träder fram offentligt, men många får hålla sig till tystnad eller pseudonym.
Man har tagit in nya modiga och moderna chefer som inte har känslomässiga band till ÅHS. Vården ska digitaliseras och den mänskliga handen ersättas av automation och robotik oavsett prislapp, tjänsterna som man ”inte hade råd med” i egen regi visar sig slutligen vara både dyrare och mindre funktionella än de man kunnat prestera själv. Att någon skulle utkrävas ansvar för brister i upphandlingar är otänkbart, otur kan man inte påverka.
Patienterna har snart inga platser, personalen på golvet behövs inte mera och besökare bör helst avstå att stiga över tröskeln, i alla fall oanmälda. Hälso- och sjukvårdsministern frågar Pro Åland i en kommentar på Facebook om det faktiskt inte finns några gränser, gällande deras opassande tilltag att försöka se in i verkligheten. Med risk för att kärnfrågan bleknar i den känslostorm som Pro Åland väckt undrar jag samma sak, med frågan riktad till den rosenröda ledningen av Ålands offentliga sjukvård. Finns det verkligen inga gränser?
Patientplatser dras in, personalen längst ned på golvet får gå hem, vård i livets slutskede ska ske lite här och var, om det finns plats, i lokaler som sedan länge bedömts olämpliga och står först på tur att rivas.
Man har inte längre råd med vårdplatser eller vårdpersonal, men chefer, strateger och samordnare finns det alltid pengar till. Kanske för att deras uppgifter, antal och behov är så diffust att man har svårt att se den verkliga nyttan och också den verkliga kostnaden. I samma andetag som man låter folk gå söker man en ny administratör som enligt befattningsbeskrivningen mest kan liknas vid en sekretarare åt högsta ledningen.
Ålandstidningen
ÅHS har ändrat strukturen på sina personalbokslut, det vore inte klädsamt om det tydligt framkom att ÅHS är på väg mot ett administrativt imperium där den faktiska vårdpersonalen och vården endast är en bisyssla så länge flitens lampa lyser grönt på chefernas teams-stataus. På ÅHS behöver man inte nödvändigtvis vara på plats, man får dessutom extra för resor och boende så man inte ska behöva flytta till Åland också.
Hur länge kan man få fylla på i toppen med högavlönade chefer på bekostnad av fotfolket som utgör grunden i en fungerande vårdapparat?
Visst behövs även duktiga ledare och skickliga administratörer, men antalet måste stå i proportion till organisationen, här finns effektivisering att hämta, men silkesvantarna verkar vara på. Väntar vi ett år till hinner mycket hända, men det är väl så det funkar. Kortsiktiga och snabba beslut så länge man sitter vid makten.
Man får hoppas att befolkningen, personalen och patienterna med sitt goda minne kan se igenom kampanjerna som kommer göra allt för att sopa de gånga åren under mattan. Men att lova förbättring kommer inte att vara svårt, för det är det enda som återstår, att få ÅHS på operationsbordet innan det är för sent.
