En bra arbetsmiljö längtar nog många efter. Dagens chefer och arbetsledare förväntas ha en annan ledarstil än det som gällde tidigare. Men är det så? Inte så länge det finns chefer av det gamla gardet kvar. Ofta med en auktoritär och aggressiv ledarstil där de alltid ska ha rätt och vill bestämma det mesta själva. Mycket tid läggs på att kritisera och detaljstyra andras jobb i stället för att sköta de arbetsuppgifter och det ansvar de själva avlönas för.
Hur blir man av med sådana chefer? Ska man stå ut i många år till och hoppas på att vederbörande byter jobb eller går i pension, eller ska man själv söka jobb någon annanstans? Många jobbar kvar. För man trivs ju med jobbet och med arbetskamraterna. Men någon dag blir det för mycket. Då finns inget annat val än att lämna.
Måste det gå så långt? Varför tar inte arbetsplatsen till sig när varningssignalerna börjar ljuda? Varför gör de inte något åt den illapassande chefen? Problemet är många gångeratt personalchefer tar arbetsgivarens och chefens parti. Då finns nog ingen lösning i sikte. Det borde vara precis tvärtom. De anställda, arbetstagarna, borde vara de som räknas mest.
Det är både en fördel och kostnadsbesparande att behålla sin duktiga och engagerade personal. Men en chef som inte fungerar borde man omgående kunna avskeda eller omplacera. Klarar inte chefen av sitt jobb går det att bevisa med fakta. Be alltid de anställda utvärdera nya chefer innan prövotiden går ut. Det borde vara den viktigaste värdemätaren, för det är de som ska jobba med personen. Ändå görs inte sådant.
Att trivas på sitt jobb är något vi förutsätter att få göra, men det går inte om man har en chef som tar död på entusiasmen och arbetsglädjen genom att ofta ta ut sin ilska på de anställdaeller bete sig illa på annat sätt. Att inte tåla kritik brukar också vara utmärkande. Den som tar ett chefsjobb för att den gillar att bestämma eller vill ha högre lön är helt fel ute.
Lyssna på de anställda. Om de inte mår bra, ska ni ta det på allvar och rikta fokus på problematiska chefer närni får signaler om det. Det ska mycket till innan anställda börjar slå larm. Det är inget någon gör vid minsta problem eller lättvindigt. Tyvärr slår man larm lite för sent. Först när problemen börjar bli för stora och man inte orkar längre, då hör man av sig till personalavdelningen. Om man vågar och om man har tur att jobba på ett så stort företag att en sådan finns.
På ett litet företag kan det vara svårt att veta vem man ska vända sig till, om det ens går. En varningssignal är om personal plötsligt börjar säga upp sig från arbetsplatsen. Det händer förstås ibland att någon vill satsa på något annat eller byta jobb, men händer det ovanligt ofta är det vanligtvis en signal på att något inte står rätt till. Märker man inte personalomsättningen högre upp i organisationen har man inte tillräcklig koll på sin egen verksamhet.
Att lägga pengar på en ledarskapscoach är helt värdelöst om det är chefens personlighet eller attityd som inte lämpar sig för ledarskap. Det hjälper nog inte mycket annars heller, för ingen har förtroende fören chef som betett sig illa eller misskött sitt jobb oberoende på vilka sätt ledningen sen försökerhjälpa chefen. Varför ge en andra chans till någon sådan? Fokusera på de anställda, så att de vill och orkar jobba kvar.
Lyssna på personalen
