I början av 2023 fick Åland en ny postlag. Den nya lagen medförde sänkta krav på Åland Posts brevhantering och möjliggjorde varannandagsutdelning.
Kritiken var hård mot lagen och flera remissinstanser såg risker med att den nya lagen skulle leda till betydande försämringar. Kommuner nämnde i sina svar problem gällande delgivningstider och tidningshusen Ålands Tidnings-tryckeri Ab och Nya Ålands Tidningsaktiebolag påpekade bland annat att tidningsdistribution är en demokratifråga och att distributionen inte får äventyras.
När den nya lagstiftningen behandlades var det politiska beskedet tydligt och klart; ändring av lagen skulle inte medföra försämrad service eller högre priser. Nu står vi dock där med en försämring för till att börja med alla tidningsprenumeranter på Sottunga. För varannan dag ska nu prenumeranterna på Sottunga hämta sin tidning från en låda vid postombudet i stället för att få den hem i sin brevlåda.
Det stannar dock inte där utan runt om på Åland vittnas om att varannandagsutdelningen även medfört att tidningen kommer mycket senare till postlådan och att försämringen är påtaglig.
Ur ett företagsekonomiskt och bolagsledningsperspektiv är det förståeligt att åtgärder behöver vidtas då antalet brev bara minskar liksom antalet papperstidningsprenumeranter. Med det sagt så är det långt ifrån givet att ett samhällsägt bolag bara ska ta dessa variabler i beaktande. Då kan bolaget lika bra vara fullt privatiserat. Därför är ägarstyrningen av största vikt i denna fråga och det måste finnas ett tydligt mål med vad ägarna vill med Åland Post samt att ägarna förstår bolagets roll i samhället – även ur ett demokratiperspektiv.
För många privatpersoner och företagare är Åland Post numera ett företag som etablerat sig samt bedriver verksamhet i Finland för att undgå problematiken med skattegränsen samtidigt som man tar bra betalt för att hantera skattegränsfrågor för de som bor och/eller bedriver verksamhet på Åland. Här ligger ett stort problem för ägarna. För vad är det man med det agerandet förmedlar?
Låt vara att det kan vara lite raljerande, men det som man kunde säga är att ett offentligägt bolag minskar sin service på hemmaplan och samtidigt passar på och profiterar på det ok som skattegränsen är för många. Samtidigt flyttar man dessutom verksamhet från Åland. Är det bilden landskapsregeringen vill förmedla till de faktiska ägarna av bolaget – nämligen alla vi ålänningar?
Att Åland Post har svårt att hitta lönsamhet och sin roll i ett samhälle där grundförutsättningarna för verksamheten ändrats så radikalt är inte svårt att förstå. Det är dessutom något som postverksamheten i hela västvärlden brottas med. Samtidigt går det inte bara att skyffla undan problemet och inta en strikt affärsmässig grund. Det finns andra vägar att gå.
I Sverige har man löst detta genom ett stöd för distribution av tidningar i glesbygd. Detta för att möjliggöra även fortsatt distribution på landsbygden. Det är ett sätt att få en olönsam affär att fortsätta rulla och därigenom kunna upprätthålla postverksamheten.
Landskapsregeringen måste tydliggöra Ålands Posts uppdrag och man måste även inse att sötebrödsdagarna är över. Från att ha varit en kassako börjar vi se en allt mer tynande tillvaro där bolaget försöker hitta sin nya plats på marknaden. Samtidigt tappar man bort sig och glömmer bort sitt grunduppdrag. Uppdraget som är det enda som kan anses motivera att bolaget är samhällsägt. Så vi kommer återigen till frågan, vad vill landskapsregeringen med Åland Post?
Daniel Dahlén
