När en person blir dömd för någonting så kan den händelsen få stora konsekvenser för den som blivit dömd, man kan drabbas socialt, familjärt, ekonomiskt och så vidare. När då människor som vet en väldigt liten del av det som hänt får nys om det och börjar sprida rykten på vaga fakta vad som ligger bakom hela händelsen, så kan effekterna bli ganska jobbiga för den som blir utsatt för ryktesspridningen.

Vad den drabbade sällan får chansen till är att få sin utsago berättad för att det i sig är en väldigt komplicerad och arbetsam process som den som drabbas helt enkelt inte vill gå vidare med. I många fall när en person blir dömd så kan den andra parten vara precis lika skyldig till vad som hänt, men den andre vill inte göra saker och ting värre utan vill att händelsen ska vara över för att kunna gå vidare.
Åland är ett litet samhälle och kanske ett av det värsta ställen som jag upplevt hur folk orkar sprida rykten och prata illa om andra, skvallrar man inte på arbetsplatsen så gör man det på sociala medier. Hur kan det vara så förbaskat roligt att prata skit och skvallra om andra i parti och minut? Så tänk till nästa gång ni pratar illa, skvallrar med mera, det finns människor som drabbas av det och som definitivt inte vill ha mer av eländet som sprids över dem, livet i sig är hårt mellan varven ändå.
Så folk på stora arbetsplatser, idrottsföreningar med mera: när ni sprider rykten/sanning vidare tänk då till före, för det finns en till person som kan ha en annan sida av historien att berätta och den kan vara mycket närmare sanningen än den historia som skvallrarna sprider vidare som en löpeld.
Detta skriver en person som känner sig mer än drabbad.

En person med integritet och empati.