För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Jag vill prata om vår professionella kompetens och vårt ansvar för patientsäkerheten.
På medicinavdelningen möter vi varje dag patienter med komplexa och snabbt föränderliga vårdbehov. Vi ska upptäcka försämringar, prioritera, ge läkemedel säkert och hantera akuta situationer.
En patient kan plötsligt försämras. Flera patienter kan samtidigt behöva mycket vård. Nya patienter kommer och någon kan behöva ständig observation.
Därför kan vi inte bara räkna vårdplatser och tjänster. Vi måste fråga vilken kompetens patienterna behöver.
En vårdplats är inte bara en säng. En sjukskötartjänst är inte bara en kostnad i en budget. Det handlar om patientsäkerhet.
Ålandstidningen
Vi sjukskötare ser sådant som inte alltid syns i statistik. Vi märker små förändringar hos patienten och vet hur snabbt en situation kan förändras. Den kunskapen måste tas tillvara när vården förändras , innan besluten fattas, inte först när konsekvenserna syns.
Att informeras är inte samma sak som att få påverka.
Vi sjukskötare är inte emot förändring. Vi utvecklar vårt arbete hela tiden. Men förändring måste leda till en bättre eller lika säker vård.
När personalen ser risker måste det vara möjligt att säga det utan att betraktas som förändringsovillig.
Om en sjukskötare säger: ”Jag är orolig för patientsäkerheten”, borde den första frågan vara: ”Vad ser du som gör dig orolig?” Inte: ”Varför motsätter du dig förändringen?”
Att säga ifrån när man ser en risk är inte illojalt. Det är vårt professionella ansvar.
Patientsäkerhet och arbetsmiljö hänger ihop. Vården kan inte bygga på att personalen alltid ska springa fortare.
På medicin finns en enorm erfarenhet och kompetens. Våra perspektiv måste få finnas och tas på allvar.
Vi måste kunna säga vad som fungerar, vad som inte fungerar och vilka risker vi ser.
Ibland måste organisationen våga ändra kurs när verkligheten visar att något inte fungerar. Det är kvalitetssäkring.
För i slutändan är det vi som står där.
Styrelser fattar beslut och ledningar planerar.
Men när en patient plötsligt försämras finns det inget organisationsschema i rummet.
Det finns en människa.
Och bredvid den människan står en sjukskötare.
Då måste vi ha rätt kompetens, tillräckligt med personal och marginaler för att kunna hantera det oväntade.
Därför måste vi fråga: Vad behöver vi för att vården ska vara säker?
Vi måste lyssna på dem som står närmast patienterna.
För vi sjukskötare har inte bara åsikter. Vi har professionell kompetens.
Och med den kompetensen följer ett ansvar: att säga ifrån när patientsäkerheten riskerar att försämras.
