Under uppväxten i Mariehamn var det fotboll som gällde för Julia Johnsson. Den kom tidigt in i hennes liv. Under ett skördefesttillfälle, vid öppna gårdar, fick hon möjlighet att pröva på ridning, vilket ledde till att intresset snappades upp och hon började rida.

–  Farmor hjälpte mig.

Julia beskriver vikten av tålmodighet, bestämdhet och trygghet i kontakten och samverkan med hästarna.

–  Du växer i det där, när du har ett ansvar.

Och där, precis som i övriga livet, visar sig Julias bestämdhet lysa igenom. Hon är modig och säger vad hon tycker, i alla lägen. Det är också det som utmärker henne när hon svarar på frågan om hur hon var som barn. Att hon alldeles särskilt var bestämd.

–  Det minns jag nog. Jag var väldigt rak. Lite burdus, säger hon leende.

Tryggheten i klubben

Till runt år 2013 spelade hon fotboll aktivt. I den vevan skilde sig Julias föräldrar och många känslor och frågor uppstod inom henne.

–  Vem är jag? Vad ska jag göra? Jag hade inte heller samma passion längre.

Ridningen höll hon på med fram till gymnasiet. Hon övervägde att satsa på proffsrytteri eller egen häst, istället slutade hon. Hösten därpå, 2014, hörde hon från en klasskompis för första gången talas om taekwondo.

–  Sedan gick jag en grundkurs hos Nordic Budo & Sports Academy, tidigare Mariehamns Taekwondoklubb. Jag hade skickat ett mejl och trodde att det nog hade fallit bort i deras inkorg, men så fick jag ett svar att det skulle ordnas en grundkurs till hösten, i Bergsskyddet. Datumet kom och jag tog vattenflaskan med och åkte dit ensam.

Julia upplevde genast en trygghet där i klubben.

–  Jag kände: här ska jag vara! Sedan dess har jag tränat. Det blev en grundpelare, min trygga punkt. Jag bodde vecka/vecka hos mamma och pappa, vilket var lite rörigt ibland, men i träningen hade jag en rutin. Tre gånger i veckan tränade jag.

Hon återkommer till tryggheten hon kände där. Värmen.

–  Ingen rivalitet. Bara din träning.

Ganska tidigt frågade tränaren Kim Gylling henne vad hon hade för planer för framtiden med träningen. Det passade henne. Hon gillar klara krav och tydliga mål. Tack vare tävlandet gick tränandet upp från tre gånger i veckan till sex gånger i veckan. Hon blev än mer intresserad av träning överlag och började gå på gym och löpträna.

Julias idoga träning har bidragit till att hon efter fem år har tagit svart bälte i taekwondo och i dag har fjärde dan och har medaljer av både guld- och bronsvalörer, i hobbyklasser. Vid de tillfällena har hon känt att hon har fått kvitto på träningen. 2018 började hon även med kickboxning och körde efter det dubbla träningspass och tävlar även i detta.

Nytta av träningen

Att få till tre timmars träning parallellt med gymnasiestudierna blev en vardag som fungerade väl tack vare att hon var noggrann med att sova och äta ordentligt. Under studietiden kände hon att hon hade nytta av träningsrutinerna. Att sätta upp mål och ha dem konkret framför sig.

All den tid Julia har investerat i träningen, ibland under obekväma tider, har förvisso också inneburit stunder då hon känt att det har ”smakat surt”, bara för att snart ha sett att det lönar sig. Hon återkommer till känslan när träningen har gett resultat och när guldmedaljen kommer, vilket också har skett i kickboxning.

–  Det är en jättemäktig känsla.

Sparringen inför en tävling är ofta hård, så pass att en tävling kan kännas som ett lätt pass. Det kan handla om en till två veckors förberedelser. Det händer att hon har varit blåslagen redan innan tävlingsdagen. Hon beskriver återigen känslan när hon får kvitto på all dedikation.

–  Där satt den! Det går!

Det här, menar hon, har även hjälpt henne vid andra prestationer. Från träningen har hon också fått instruktörsrollen eftersom hon har dragit, och drar, träningar. Hon har gått instruktörsutbildningar på Finlands taekwondoförbund och har blivit bekväm med att stå inför en grupp och berätta. Samtidigt säger hon:

–  Känner du dig lite nervös tar du det på allvar. Det är hälsosamt. Du är mer alert!

Poliserna inspirerade

Nu jobbar Julia som polis. Hon är äldre konstapel. I nian stod det klart för henne:

–  Mitt i allt promenerade ungdomspoliserna genom skolan. Då visste jag att jag ville bli polis, säger hon om polisbesöket i Övernäs högstadieskola och berättar vidare om varför hon valde att gå Ålands yrkesgymnasium, sociala och samhälleliga linjen.

–  Jag gick i en tjejgrupp som soc hade ordnat och då var det en av ledarna för gruppen som marknadsförde den utbildningen. Hon lobbade för den. Den passade mig bättre, säger hon om valet att inte gå Ålands lyceum som hon förväntades göra.

När Julia skulle gå ut gymnasiet var det samtidigt en ansökningsperiod till den svenskspråkiga linjen på Polisyrkeshögskolan.

–  Enligt ansökningskraven ska man ha gått ut gymnasiet och även ha pappren klara då man gör ansökan.

Julia fick helt sonika vänta ett och ett halvt år fram till nästa ansökningsomgång. Under tiden jobbade hon.

–  Jag jobbade i kassan på Byggvaruhuset och mötte kunder. Det var roligt och givande. Sedan blev det aktuellt att börja förbereda sig, börja träna inför fystestet och så vidare till ansökan. Åland polismyndighet ordnade något som kallades för snutgymmet, vilket innebar träningstillfällen som hjälp för att förbereda sig inför antagningskraven till utbildningen.

Ansökan sker i två delar och med både fystester, psyktester, skriftligt prov, intervju och gruppuppgift. Julia var väl förberedd och hade tränat under sämre förhållanden. Ansökningsprocessen fortgick med alla delmoment, och Julia kom vidare och vidare. När slutprovet hade gjorts och hon väntade på slutbeskedet gick hon på nålar. Hon visste vilken tid svaret skulle komma och gick med telefonen i handen och uppdaterade mejlen gång på gång. Till slut kom beskedet.

–  Jag studsade när jag fick svaret!

Kändes helt rätt

2020 började studierna och Julia flyttade till Tammerfors. Hon tyckte om varvandet av praktiska och teoretiska studier. En pandemi kom emellan, vilket gjorde att distansstudier emellanåt var påtvingade. Praktiken gjorde Julia på Åland. Hela tiden kändes det rätt, säger hon. Hon visste att det var det där hon ville. Men visst saknade hon det som hon hade hemmavid under tiden hon var på plats i Tammerfors.

Julia inser att hon har samma brinnande intresse för sitt jobb som polis som hon har haft för idrotten. Det här är någonting som hon önskar för andra unga. Att våga göra det man vill och är intresserad av för att inte riskera att sitta och ångra sig senare i livet och tänka att ”jag kunde ha gjort det där”.

–  Jag vill gärna stötta ungdomar i det. Gör något som intresserar dig, uppmanar hon.

–  En av mina styrkor och svagheter är just att jag är så jäkla driven.

För Julia är det – som sagt – väldigt viktigt att sätta upp mål för sig själv, olika delmål, även i träningen. Hon återkommer till de där studierna då träningar har känts väldigt tuffa, då hon har suttit i ringen och det har känts ”blä”, som hon säger. Då har träningskompisarna stöttat henne. Hon är övertygad om att motgångarna gör att man blir starkare.

–  Jag har gått hem efter en träning som jag har varit missnöjd med och känt att jag kan bättre. att jag ska fixa det här. Att inte ge sig. Att fortsätta jobba för det fastän det har smakat surt. Man behöver påminna sig om varför man har börjat.

Nyttan av detta hade hon återigen inte minst när hon skrev sitt slutarbete som handlade om ungdomars attityder till polisen.

–  För varje rad jag skrev eller raderade kom jag närmare målet.

–  Många har en positiv eller mycket positiv attityd till polisen. Det var intressant. Många var också ganska neutrala.

Förra sommaren var det dags för examen. Därefter fick hon jobb som äldre konstapel på Ålands Polismyndighet.

–  Det är ett väldigt varierande jobb och intressant! Jag trivs med det. Man vet aldrig vad som kommer att hända under arbetsdagen.

Polisarbetet är ett skiftesarbete. Utmaningen för Julia är att få träningen att fungera då jobbet varierar mellan dag- och nattskift. Ivern finns fortfarande där. Nu drar hon även taekwondo för barn. Hon trivs med att se hur utövarna utvecklas och att de tycker att det är roligt.

–  Det är jätteintressant och jättegivande!

Svårt att sitta still

Julia lyfter fram hur viktigt det är att komma bort från Åland ett tag. Att bo i en storstad innebar för hennes egen del att hon umgicks med människor med en helt annan bakgrund. Och återigen – vikten av att göra det som känns inspirerande.

–  Var intresserad! Känn inte att du behöver kunna allt från början. Kunskap är inte tungt att bära!

Själv ser hon framåt med iver. Hon pratar om den egna inställningen.

–  Gör ditt bästa!

–  Att jobba som polis är intressant och spännande, men även ett ansvarsfullt och krävande arbete. Jag tycker om variationen som arbetet innebär. Klart att arbetet är utmanande ibland, men jag trivs med gänget och har fina kollegor.

Överlag är familjen och vänner viktiga för henne. Hon pratar varmt om sin mormor, farmor, lillasyster och bästa vänner, och om vännerna i föreningen. Kopplar av gör hon gärna med en bok i solstolen eller på balkongen.

–  Jag tycker om att läsa, gärna deckare, särskilt på stugan.

Samtidigt har hon lite svårt att sitta still.

–  Men när jag har egen träning i salen är det som meditation för mig!