I mitten av september tillträder Linda Jansson som verksamhetsledare för Åland United. Fram tills nu har hon jobbat på tennisklubben TSK Malmen i Stockholm med ansvar för grundskolan och tennisskolan.

– Det är lite som yin och yang, säger Linda Jansson om förhållandet Stockholm-Åland.

Hon skulle helt enkel inte trivas så bra i Stockholm om inte Åland låg så nära och vice versa.

Linda sitter vid köksbordet i huset på Järsö. Hon har bott länge i Stockholm och har tidigare föredragit att vara rätt så anonym under sina Ålandsvistelser. Hon har åkt till huset på Järsö och gärna hållit sig där.

– Nu tycker jag att det är lite roligt att träffa folk här. Fotbollen är så himla stark, konstaterar hon när hon inflikar att folk har kommit fram till henne för att prata fotboll och dessutom gärna dela med sig av sina åsikter.

Linda är rätt så härdad. I 25 år har hon jobbat med tennis i olika framstående klubbar. I TSK Malmen, tennisklubben intill Östermalms idrottsplan, finns ett visst klientel. Diplomatiskt understryker hon att alla behandlas på motsvarande sätt – att man inte gör några undantag bland tenniseleverna.

– Alla känner alla. Det är lite småstadskänsla mitt i huvudstaden.

Ingen press

Allt hon har lärt sig i tennisen överför hon nu till fotbollen och fotbollsanpassar.

– Jag kommer att ställa många dumma frågor, säger hon leende.

Samtidigt understryker hon att hon kommer in med nya ögon, med andra erfarenheter. Nyligen var hon på en studieresa till Italien och fick fyra timmar tillsammans med en höjdare inom italiensk tennisträning som delade med sig av sina värdefulla tankar. Dels påmindes hon om att ”sharing is caring”, det vill säga att dela med sig är att bry sig, dels om vikten att veta vart man är på väg och att det sker någon form av rörelse åt det hållet.

– Bara det att något sätts i gång!

Linda berättar om satsningen på tennis i Italien. Om den synlighet den får överallt och om de två tenniskanalerna som visar små turneringar. Ofrånkomligen glider hon in på möjligheterna att kunna synliggöra Åland United allt mer. Vidare kommer hon in på andan att man får misslyckas. Att det är okej att göra fel och ta en annan väg. Själv kände hon ingen press under uppväxten på Tallvägen i Östernäs då hon cyklade från den ena idrottsaktiviteten till den andra.

– När jag var elva år höll jag på med fem olika idrotter säger hon och berättar att hon nyligen, vid ett samtal med en ungdomsbekantskap, förvånat blev påmind om att hon ännu som 16-åring var med på en fotbollsresa och därmed alltså ännu spelade fotboll då.

Den viktiga balansen

– De åren är de mest gynnsamma, säger Linda som pratar om vikten av diversifierad träning i unga år.

En träning med många rörelser. Just vikten av att träna koordination är något hon återkommer till. Att det är grunden i allt. Det var nog också nyckeln till hennes egen framgång i tennisen, inser hon. Plus att hon har kunnat känna glädjen ända upp i äldre år.

– Om man tränar ensidigt blir man bra på kort sikt, sedan kommer de andra i kapp.

Och så har vi den mentala tröttheten när man tränar mycket i unga år.

Linda jämför golfspelaren Tiger Woods som elitsatsade i väldigt unga år, med tennisspelaren Roger Federer som var betydligt äldre när han gjorde detsamma. Hon säger det i en andemening där hon understryker att man visserligen bara kan spekulera i vilka tryggheter de bär med sig.

– Men det är nog bra att ha en hyfsat normal barndom. Det måste vara lekfullt!

Linda påminner om hur viktig balansen är för en tennisspelare och nämner vidare personer som Björn Borg. Allt prat om hans bollande mot garageportarna. Men han spelade också ishockey och är inte heller den enda toppspelaren i världen som har gjort just det.

Själ och hjärta

Linda kommer på nytt in på det viktiga ledarskapet. Kring hur viktigt det är att individen mår bra och trivs, men också om tryggheten i att trivas i sitt lag och att därigenom våga ta risker. Hon nämner det svenska damlandslaget i fotboll som har lyft just detta i samband med det pågående världsmästerskapet. Den här dagen ligger lagets vinst i åttondelsfinalen färskt i minnet. Slutet av matchen såg Linda tillsammans med gänget i Åland United.

Även om hon alltid har varit fotbollsintresserad har hon inte gått på så så många matcher. Första gången hon gick på en hemmamatch för Hammarbys fotbollsdamer, på Kanalplan, erfor hon en närmast religiös upplevelse.

På frågan hur det kom sig att hon sökte tjänsten på Åland, svarar hon:

– Jag har blickat hemåt och så dök det här upp i flödet, säger hon om längtan efter att hitta en hybrid mellan Åland och Stockholm.

– Jag såg vad tjänsten innefattade och allt det jag har gjort i tennisen kan jag överföra till fotbollen. Det är utmanande, spännande, kul!

– Jag är grymt imponerad över ÅU och hur mycket ideella krafter det finns. Folk lägger ner själ och hjärta. Säkert blir det skönt för någon att jag tar över och har hand om många stora delar.

Bästa för de yngsta

Visserligen lämnar Linda nu jobbet på tennisklubben. Nu är hon ”free agent” i tennis, som hon säger. Fortsättningsvis kommer hon dock att hoppa in som tränare och den här helgen håller hon en tennisutbildning i Stockholm. Linda utbildar bland annat andra tränare.

– Men nu har jag en frihet och behöver inte vara där varje vecka.

Och visst kommer hon att sakna mötet med barnen, säger hon. Hennes roll har varit sex– elvaåringarna. Målet har varit att barnen ska tycka att det är roligt att träna, så pass att de längtar tillbaka så snart de går av banan. Samtidigt är onekligen allsidigheten något som Linda värnar om. I TSK Malmen har de en genomgående princip att köra omkring tolv minuter av enbart fysträning, med inriktning på koordination och snabbhet, i början av varje träningspass.

– Vi har en konkret spelarutvecklingsplan. Den finns på nätet och är transparent. Vi som tränar håller samma linje.

Det är tydligt att Linda brinner för vikten av bra tränare för de yngsta. Hon lyfter fram Ryssland och Japan och kopplingarna som finns just där mellan idrotten och det akademiska, och att man har insett att det är viktigast att tränarna för de yngsta bör vara de som är de bästa.

På träningarna på TSK Malmen är heller inte föräldrarna med på träningarna, förutom första och sista gången på terminen.

– Ändå är föräldrarna med på tåget genom andra aktiviteter och infomejl. Vi har ett syfte med allting. Vi vet vad vi gör och varför.

Linda berättar om viktiga principer i en klubb där vissa har prioriterade förhållanden.

– Vi är stenhårda efter helger och lov – att inte be barnen berätta var de har varit. Däremot brukar jag fråga om de har idrottat på lovet. Vi har också försökt hålla nere avgifterna.

Hamnade på Hawaii

Om den egna tenniskarriären och varför hon slutade säger Linda:

– Jag hade legat på samma linje ganska länge och så dog min syster, hon hade en medfödd hjärnskada. Det här var hösten 1997. Det var tufft att vara ute på tennistouren och det var tufft ekonomiskt.

Linda hamnade i stället i USA en sväng.

– En tränare som ringde mitt i natten och föreslog ett scholarship (stipendium) på Hawaii, på O’aho. Jag var där ett halvår, men det var inte riktigt min grej. Men jag var med och vann Nationals där, NCAA division 2, säger hon och visar ringen som hon alltid bär och påminner henne om detta.

Efter detta började Linda studera på Bosön idrottsfolkhögskola. Under de två åren utkristalliserades det att det var idrott hon ville jobba med.

– Jag hade roligt varje dag och levde också studentlivet.

Efter den egna tenniskarriären, som bland annat innebar spel i det finska Fed Cup-landslaget, numera Billie Jean King Cup, har hon varit verksam inom tennisen i olika former. Hon har varit styrelseledamot i Svenska Tennisförbundet och i Tennis Stockholm. Hon har också varit kapten för det svenska 16-årslandslaget och tävlingsledare för Nordea Nordic Light Open. Bland annat. Dessutom har hon vunnit världsmästartiteln i racketlon.

Opera är återhämtning

Linda tycker om att ligga steget före. Och visst kan hon bli stressad.

– Men då bara kör jag på tills jag kan åka hem och sova. Det är viktigt med återhämtningen. Då åker jag hit! Hittills har det varit så. Att jag har åkt hit och parkerat här och eldat i bastun. Eller jobbat på gården här. En aktiv vila.

I Stockholm stavas den ultimata avkopplingen opera.

– Jag gillar att gå på opera! Man är där och då. Jag hade en tränare som gillade opera. Jag såg upp till honom. La Boheme var en bra nybörjaropera. Förra helgen såg jag Tosca under Åland Opera Festival.

Huruvida hon fortsättningsvis kommer att dela tiden mellan Stockholm och Åland, säger hon:

– Dylan trivs bra i sin skola och har fina vänner i Stockholm, så han går där åtminstone hela det här året. Sedan tar vi ett nytt beslut efter det. Vi har en ynnest att få hade det bästa av två världar!

Sonen Dylan spelar på tennisklubben där Linda har jobbat. Han började träna som sexåring, men Linda är snabb med att inflika att man inte behöver börja spela så tidigt. Det han sörjer mest med mamma Lindas byte av jobb är att han inte längre har henne som tränare.

– Men jag kommer ändå att vara tennistränare åt honom.

Linda har artros i knäna och tränar själv efter förmåga, inte minst tillsammans med Dylans andra förälder Maria som också hon är tennistjej.

– Vi modifierar träningen så att vi båda får ut något av den. Och så tränar jag på gym. Det är viktigt för artrosen.

Och så har Linda fastnat för pickleball. USA:s padel.

– En variant av tennis med mindre plan. Det är enkelt och roligt, säger hon och erkänner att det inte är omöjligt att det blir någon tävling framöver …