I samma veva som Maiken blev klar med sina språkstudier vid universitet i Köpenhamn blev det en tjänst ledig vid regeringen hemma på Färöarna. Hon fick jobbet direkt och började sin karriär med att översätta texter, skriva tal och vidare till att skriva handelsavtal. Det behövs inte mer än några minuter i samma rum som Maiken för att se att hon verkligen älskar det yrkesliv hon fått uppleva.

– När Färöarna skrev sitt handelsavtal med EU 1993 var jag med i Bryssel som språkansvarig vid undertecknandet. Jag fick stämpla avtalet som ensam kvinna bland männen. Det är ett högtidligt minne, säger hon och ler med stolthet i blicken.

 

Skrev färöisk historia

Maiken var med och skapade historia då hon arbetade som ministersekreterare och attaché på utrikesavdelningen vid Färöarnas regering. Färöarnas dåvarande lagman (motsvarigheten till Ålands lantråd) fick som undantag från reglerna tillåtelse av drottning Margrethe att i hennes ställe stå som värd för Islands presidents officiella besök på Färöarna år 1987.

Den isländske presidenten var sedan snabb att bjuda på ett returbesök, och det var då Maiken som fick äran att ansvara för Färöarnas premiärministers officiella statsbesök på Island. Denna händelse, där två parter vid ett statsbesök ses som två jämbördiga parter trots ojämlik status, var helt unik och har inte hänt före eller sedan dess i någon annan självstyrelse, säger Maiken.

– I efterhand är det otroligt roligt att ha varit med och skrivit nationell färöisk historia, säger hon.

Arbetet inom det offentliga Färöarna har även gett Maiken möjligheten att träffa ett flertal statsledare runt om i världen.

– Bland annat har jag träffat drottning Margrethe av Danmark med familj, kung Harald av Norge, Islands president Vigdís Finnborgadóttir och påve Benedikt i Vatikanstaten. Även first lady Hillary Clinton fick jag möta år 1998 då Bill Clinton var president i USA.

Tjänsten hade kunnat leda till en tjänstgöring inom den färöiska diplomatin utomlands.

– Att komma till Åland blev ett spårbyte för mig då Åland inte har någon diplomati, säger hon.

 

Från ö till ö

Maikens första möte med Åland var när hon i maj år 1994 klev i land i Mariehamn som en del av Nordiska ministerrådets nordiska tjänstemannautbyte. Hon hade sökt positionen och blivit utvald att under två månader få bo på Åland och jobba som sekreterare åt dåvarande kanslichef Peter Lindbäck. Maiken minns hur väl emottagen hon blev, och förundrades över närheten till allt. Då hon själv är uppväxt på en ö, såg hon många likheter.

– Åland är skärgård, rakt igenom. Jag är uppväxt med havet och även om den åländska skärgården är väldigt annorlunda från Färöarnas, så kände jag mig hemma i sjöfarten som även är min släkthistoria. Det jag saknar med den åländska naturen är fjäll. Jag är uppvuxen med fjäll runt om mig och har fjällvandrat på ett 50-tal toppar. Jag vill ha en överblick över min omgivning, se vyer och horisonten, säger Maiken.

När Maiken några år senare befinner sig på en folkdansstämma på Färöarna ser hon en grupp dansare iklädda de åländska folkdräkterna. Hon har goda minnen av sin tid på Åland och bestämmer sig för att hälsa på dem. Då hamnar hon i konversation med en lång man. Hon ger honom sitt visitkort så att han ska minnas vem han ska hälsa ifrån då han stöter på gemensamma bekanta, men det slutar med att han använder visitkortet för egen del i stället. Han tar kontakt, och en kärlekssaga mellan två ö-bor växer fram. Två år senare gifter de sig i Lemlands kyrka.

– Vid den här tiden studerade jag igen, och tog ett nordiskt utbytesår med Nordplus vid Stockholms universitet. Jag åkte fram och tillbaka till Åland på helgerna. Egentligen hade jag inte tänkt flytta från Färöarna. Jag hade ett så intressant jobb, med så mycket chanser till utveckling och möjligheter. Men livet ville annorlunda där och då, säger hon.

 

Att jobba nära en drottning

På bordet framför oss har Maiken radat upp tidningsurklipp, fotografier och olika broschyrer från hennes karriär inom det offentliga Färöarna.

– Min uppgift vid regeringen var att ha ansvar över statsöverhuvudens officiella besök. Det är mycket jobb, varje liten detalj ska gå ihop. Det har också gett mig mycket lärdomar och insikter. Slarv irriterar mig, saker ska göras ordentligt och med en sådan tjänst måste allt vara perfekt.

Vid ett annat nordiskt tjänstemannautbyte som Maiken ansökte om, hamnade hon vid Danmarks utrikesministerium, på deras protokollavdelning. Där fick hon jobba nära en av prinsessorna och dennes hovdam.

– Det är otroligt intressant att komma in i den här miljön, och jobba med de som jobbar närmast drottningen. Allt sker med sådan minutiös noggrannhet, det får inte ske felsteg. Alla tar sitt jobb på otroligt stort allvar och det ligger en stolthet i allt som görs.

Maiken fick även möjligheten att besöka själva slottet och träffa hovmarskalken. Det besöket beskriver hon som ett av de stora minnen hon bär med sig.

– Jag har en sådan otrolig respekt för jobbet som sker runt omkring kungligheter. Det ligger så mycket jobb bakom att dessa världsledare kan röra sig fritt. Det här är en enormt stor arbetsplats som andra människor inte tänker på, för allt sker osynligt i bakgrunden av dessa frontpersoner.

 

Våga prata ditt modersmål

I dag har Maiken en tjänst som byråsekreterare vid Lemland-Lumparlands församling. Där är hon spindeln i nätet med uppgifter som täcker det mesta samt vikarierar diakoniarbetaren och kyrkvärden. Ävem tidigare har Maiken jobbat inom kyrkan.

– På Färöarna jobbade jag i domkyrkan, det var min bisyssla. I tio års tid var jag djäkn, prästens högra hand, och höll gudstjänster och valde psalmer. Det har gett mig mycket att få jobba inom kyrkan. Att få möta människor i livets alla faser tilltalar mig.

Maiken är även engagerad och involverad i flertal styrelser och nämnder. Bland annat sitter hon som ordförande i föreningen Norden.

– Jag är väldigt stolt över Norden och det vi har skapat oss här. Språken säger varifrån vi kommer. Därför säger jag åt unga nordjobbare att aldrig börja med att prata engelska, utan börja med sitt nordiska modersmål. Jag är emot att man tar den lätta vägen när man kommunicerar med varandra i Norden, och förmodar att man inte ska förstå varandra utan engelskan. För vi förstår varandra väldigt väl med lite träning. Och om vi inte skulle göra det, då kan man ta till engelska. Men inte i första hand.

Det är just det nordiska och allt omkring som får Maikens hjärta att slå några extra volter, och hon strävar efter att kunna bidra och göra skillnad.

– Även på Åland har jag varit med och skrivit historia. Åland hade då inte ett eget litteraturpris utan det ingick i det finlandssvenska. På vägnar av litteraturföreningen fick jag sits i litteraturnämnden och var med och nominerade fram det första åländska bidraget, vilket jag är stolt över.

 

Saknar den färöiska sammanhållningen

Om tio år vet inte Maiken var hon och maken Leif befinner sig, men hon är inte säker på att de bor kvar på Åland då.

– Jag saknar Färöarna och det färöiska kulturarvet. Jag är stolt över mitt folk som har uppnått så mycket. Jag åker tillbaka varje år och det har alltid funnits ett dragplåster tillbaka. Jag har alltid sagt att min sista vila ska vara i färöisk jord.

Men även om kärleken till hem-ön ligger kvar och gör sig påmind ibland, är Maiken noga med att understryka att hon trivs på Åland. Hon talar ömt om sin bekantskapskrets och engagemanget hon ger ut i samhället.

– Men jag är van med internationella uppdrag. Här på Åland är allt mer lokalt, det är väldigt annorlunda för mig. Färöarna har ett mycket mer utvecklat självstyre och en aktiv utrikespolitik medan jag upplever att man på Åland tror att självstyrelsen är mera än den verkligen är. Det finns så mycket fint här att ta tillvara på. Vi är så skickliga inom näringslivet här på Åland, med stora företag ute på den internationella marknaden. Varför finns inte den andan när det kommer till att förvalta och driva vår självstyrelse?

Maiken har valt att engagera sig politiskt och hoppas kunna bidra till ett ökat självförtroende för Åland genom att lyfta alla de möjligheter som hon ser finns.

– Det finns så mycket stöd i samhället här, det sociala systemet är extra fint just här. Åland har en otroligt fin skola och en stor internationell arena där mycket människor kommer in utifrån. Ålänningar är sofistikerade och estetiker som tar hand om sina gäster på ett väldigt fint, varmt och professionellt sätt.