Insändare/Replik

Positiva besked – men vart leder reformen?

Publicerad

Skicka in en insändare

För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.

Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).

Det är välkommet att riksdagsledamot Mats Löfström på sin Facebooksida skriver att ett enhälligt grundlagsutskott anser att arbetet med en totalreform av självstyrelselagen fortfarande är aktuell och bör fortsätta skyndsamt. Efter omkring femton års arbete är det ett viktigt besked.

Men utskottets stöd för att arbetet ska fortsätta är inte detsamma som att det har godkänt det nuvarande lagutkastet eller tagit ställning för att Ålands självstyrelse ska utvecklas. Den skillnaden behöver vara tydlig.

Gunnar Jansson-kommittén föreslog en modernare och mer dynamisk självstyrelse. En central tanke var att skapa en enklare ordning för att överföra behörighet mellan Åland och riket. I det nuvarande utkastet sägs däremot att den nuvarande behörighetsfördelningen i huvudsak ska bestå. Reformen ska bland annat modernisera systemet och förtydliga självstyrelselagens förhållande till Finlands grundlag.

Här finns frågor som behöver få tydliga svar. Hur säkerställs att ett förtydligande av förhållandet till grundlagen stärker självstyrelsens rättsliga skydd och inte begränsar dess handlingsutrymme? Och hur ska den nya lagen göra det möjligt för självstyrelsen att utvecklas i takt med samhället?

Frustrationen över att frågorna dröjer märks också i lagtinget. När ett internationellt avtal med Kirgizistan behandlades föreslog Harry Jansson att ärendet skulle bordläggas till november för att sätta press på Finland i arbetet med självstyrelselagen. Förslaget fick inte majoritet; ärendet bordlades i stället till nästa plenum. Det var inte lagtingets gemensamma protest, men initiativet visar hur allvarligt processen uppfattas.

Löfström lyfter också fram att riksdagen ännu inte fått ett förslag på hur bristerna efter social- och hälsovårdsreformen ska lösas. Det är ett separat lagstiftningsprojekt, men det visar att konkreta frågor om ansvar och behörighet fortfarande är olösta samtidigt som den stora reformen bereds.

Löfström skriver att bollen nu ligger hos Justitieministeriet. Men bollen har legat hos finländska ministerier och regeringar under lång tid. Grundlagsutskottet har i mer än fyra år efterlyst förslag till lösning på problemen efter social- och hälsovårdsreformen, samtidigt som arbetet med en totalreform av självstyrelselagen har pågått i omkring femton år.

Helsingforsregeringen måste nu redovisa vad som har hindrat arbetet, vem som ansvarar för att lösa problemen och när ett genomarbetat förslag faktiskt läggs fram.

Ett enhälligt grundlagsutskotts krav på att arbetet ska fortsätta är välkommet. Men efter så många år kan det inte ännu en gång stanna vid ett positivt uttalande och en uppmaning att arbeta vidare. Finland måste visa i lagstiftningen att man är beredd att trygga och utveckla Ålands autonomi. Annars riskerar talet om en totalreform att bli ännu ett löfte utan verkstad.

Rolf Granlund (ÅF)