För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Det var tio minuter kvar till första skoldagen för läsåret. Jag och min son var på väg till skolan när vi hamnade i en situation i trafiken som jag fortfarande har svårt att släppa.
Vid en gång- och cykelöverfart stannade en bil för en cyklist som skulle över vägen. När vi därefter kom cyklande från andra hållet och skulle passera samma överfart uppstod en situation där bilföraren ansåg att vi skulle lämna företräde.
Föraren skrek åt oss och tillrättavisade oss från bilen. Det som gjorde mig mest upprörd var dock att bilen därefter kördes demonstrativt mot mig och min son. För min son blev situationen väldigt obehaglig och han blev märkbart skärrad.
Jag har i efterhand försökt förstå exakt vilka trafikregler som gäller på platsen. Om markeringen är den cykelöverfart som jag uppfattar den som, är det inte självklart att det är cyklisten som ska lämna företräde. Tvärtom anger de åländska trafikreglerna att fordonsförare vid en cykelöverfart har väjningsplikt mot cyklande som är på eller på väg ut på överfarten.
Men oavsett vem som juridiskt hade rätt eller fel tycker jag att det finns en större fråga här.
Ålandstidningen
Vi vuxna pratar mycket om hur barn ska bete sig i trafiken. Vi lär dem att vara uppmärksamma, visa hänsyn och följa reglerna. Vi säger åt dem att vara försiktiga med bilar och att aldrig ta för givet att en bilist har sett dem.
Men barn ska också kunna förvänta sig att vuxna trafikanter beter sig ansvarsfullt!
Att bli irriterad i trafiken kan hända vem som helst. Men att skrika åt ett barn och sedan köra demonstrativt mot ett barn och dess förälder är något helt annat. Det är ett beteende som skrämmer och som riskerar att göra våra barn ännu mer osäkra i trafiken.
Det här inträffade dessutom precis innan skolstarten. Jag önskar att min son den morgonen framför allt hade känt förväntan och glädje inför sitt nya läsår. I stället fick han med sig en obehaglig upplevelse från trafiken.
Jag skriver inte detta för att hänga ut en enskild person. Jag vet inte ens vem föraren var, eftersom jag i chocken inte hann notera registreringsnumret. Jag skriver för att jag hoppas att vi kan ha en diskussion om hur vi vuxna beter oss i trafiken, särskilt runt våra skolor och särskilt när barn finns i närheten.
Trafikregler handlar om mer än vem som har rätt till vägen. De handlar också om hänsyn, tålamod och om att våra barn ska känna sig trygga när de tar sig till och från skolan.
