Sluta hindra utbildat folk att jobba

Svensk befälsutbildning erkänns inte på Åland. Det är problematiskt på flera sätt. Åland ska vara ett öppet välkomnande samhälle, som lockar till sig kompetenser från alla håll. Att enbart erkänna finländska behörigheter fall är fel. Inte minst om vi vill locka tillbaka våra ungdomar, som studerar på annat håll, och om vi vill behålla vårt örike som enspråkigt svenskt.

I ett brev till landskapsregeringen har Karl Nordlund, chef för Alarmcentralen, riktat stark kritik mot att landskapsregeringen efter snart 19 år konstaterat att alla befäl som har utbildat sig i Sverige nu har ogiltiga yrkeskvalifikationer. 

Kritiken är mer än befogad. Det faktum att det inte ens går att utbilda sig på svenska inom området i Finland gör saken än värre. Men det är inte bara där skon klämmer.

Åland ska, inom alla sina behörighetsområden, vara öppet för att godkänna utbildningar som genomförts på annat håll i Norden. Det ligger även i linje med Nordiska ministerrådets målsättning att Norden ska bli världens mest integrerade region, något som kräver att gränshinder som utbildningsvalidering aktivt motverkas.

Tiden för att sitta på höga hästar och döma ut utbildningar som gjorts på annat håll i Norden har gått ut. För eventuella nationella avvikelser mellan utbildningarna är oftast så marginella att ett aktivt yrkesliv snabbt medför att man lär sig hantera skillnader. Och med handen på hjärtat — fungerar utbildningarna på annat håll i Norden så måste de i rimlighetens namn även fungerar här. 

Om vi vänder på bladet är det ändå bra att landskapsregeringen nu reagerar och skrider till verket. Civilminister Ingrid Zetterman (Lib) har, som Ålandstidningen rapporterar om, bekräftat att landskapsregeringen nu arbetar för att relevanta utbildningar genomförda i Sverige ska beaktas vid bedömningen av behörighet inom det åländska räddningsväsendet.

Problematiken gäller dock inte bara befälsutbildningar utan vi har även rapporterat om Göran Ahlström, som jobbar på äldreboendet Sveagården i Lemland. Han är utbildad undersköterska i Sverige, men trots flera försök godkände inte tillsynsmyndigheten Valvira hans utbildning i Finland, vilket hindrade honom från att få en fast anställning. Efter många om och men har han nu fått sin utbildning godkänd och validerad av Valvira.  Det tog dock sex år! 

I det här fallet har inte Åland egen behörighet, men om Åland ska klara av att tillgodose den stora framtida efterfrågan på kompetens måste våra politiker driva frågan och arbeta för att riva utbildningshinder i Norden. Oavsett vilken nivå frågan ligger på.

Den unkna protektionism som omger dessa frågor måste upphöra för den är direkt skadlig. Vårt samhälle har inte råd att stänga dörrar. Åland måste arbeta för in- och återinflyttning och då blir dessa frågor direkt avgörande i konkurrensen om framtida arbetskraft och kompetenser. Vi har inte råd med onödiga hinder.  

Åland har inte behörighet inom alla områden, men inom de områden vi har behöver ändringar ske omedelbart. 

Inom de områden där behörighet saknas, behöver våra politiker aktivt arbeta på nordisk nivå för att få en förändring och inte låta sig påverkas av de som vill upprätthålla protektionismen. Tiden är förbi för sådan lagstiftning. Åland behöver all kompetens vi kan få.