Notan för skärgårdstrafiken väntar runt hörnet

ÅHS ska spara, Gymnasiet ska spara, avdelningarna ska spara, alla ska spara. 

Det är den krassa verkligheten inom det offentliga Åland just nu. Och det skapar missnöje på alla fronter. Det har stormat både kring ÅHS och gymnasiet de senaste veckorna, och mer lär vänta. 

När hela landskapets budgetförslag presenteras så småningom lär nämligen blickarna riktas mot budgetmomentet upphandling av sjötrafik, alltså i praktiken finansieringen av alla landskapets frigående skärgårdsfärjor.

Inför 2026 låg bruttoanslaget för skärgårdstrafiken på 21,8 miljoner euro. Sedan dess har emellertid bunkerpriserna dragit iväg rejält, och i våras beviljades infrastrukturavdelningen ett tilläggsanslag på 1,75 miljoner euro nästan uteslutande för att parera situationen.

Just nu finns det ingenting som tyder på att bilden ljusnar nästa år. Bränsle är, och förblir, en global marknad – och i dag är i princip hela den kedjan ansträngd samtidigt. Oljemarknaden påverkas av situationen i Hormuzsundet och Europa går in i vintern med historiskt låga nivåer i sina gaslager vilket gör hela energisystemet känsligare för störningar. Lägg därtill att MGO – det marina dieselbränsle som skärgårdstrafiken är beroende av – tillverkas ur samma destillationsfraktion som vanlig bildiesel och eldningsolja och därmed konkurrerar om samma råvarubas.

Det här föranleder huvudvärk för åländska rederier i dagsläget och bör göra det även för landskapsregeringen. Den frigående färjetrafikens bränsleförbrukning kostar vid ett bunkerpris på 80 cent per liter ungefär 5,5 miljoner euro per år. I dagsläget ligger priset på 1,25 euro per liter. Då lite tyder på att situationen ska lätta inom nära förestående framtid är det därför inte orimligt att anta att budgeten för nästa år ökar med ytterligare flera miljoner euro. 

Frågan är vad det betyder? ÅHS har redan fått grönt ljus för att överskrida ramen för nästa år. Likaså gymnasiet som annars inte hade kunnat erbjuda tillräckligt med studieplatser. Kommer även skärgårdstrafikens kostnadsökning att klubbas igenom utan omsvep eller får vi en ny, lika hetsig, diskussion som tidigare kring vad servicen egentligen ska omfatta?

Det senare är egentligen den enda rimliga slutsatsen. Visst står det som händer på den globala oljemarknaden utanför landskapsregeringens kontroll – men det bryr sig inte banksaldot om. Stiger kostnaderna måste notan landa någonstans: antingen får skattebetalarna eller brukarna betala mer, eller så får servicenivån sänkas genom färre eller annorlunda turer.

I landskapsregeringens planerade trafikupplägg Skärgårdstrafik 2030 har man bland annat planerat för korta rutter för att ge mer flexibilitet och för att sänka driftskostnaderna per avgång, men mottagandet har varit svalt för att inte säga fientligt på sina håll. Kanske är ett bränsletillägg likt det den kommersiella sjöfarten använder sig av när priserna drar i väg ett bättre alternativ?

Som det ser ut i dag måste åtminstone någonting hända. Annars kommer vi snart att stå i en situation där områden som sjukvård, skola och skärgårdstrafik måste ställas direkt mot varandra, och den situationen vill vi inte hamna i.