Kommandobryggan – från världsarv till museiföremål?

Lagstiftningen är tydlig: för att få behörighet i utrikesfart krävs praktik på fartyg över visst tonnage. Michael Sars uppfyller kraven, skärgårdsfärjorna gör det inte. Punkt. Men medan Sjöfartsverket räknar bruttoton, räknar åländska politiker symboler.

Kommandobryggan, en gång männens stolta arena, dokumenterad i världshistoriska bravader, riskerar nu att bli museiföremål. Matriarkatet som styr Åland under den gröna omställningens fana sopar brutalt manhaftigt undan varumärken som burits av oss generationer sjömän. Manschauvinismen må ha varit förhatlig – men den byggde fartyg, skapade jobb, med segel ånga och fossilt , linjer och sjömanskaps identiteter. När, eller om självstyrelsekuppen lyckas, vad följer härnäst? Vem skapar framtida nettojobb på Åland?

Nu jobbar ”kraften” 24/7 i skymundan: inte bara för att elektrifiera färjorna, utan för att parallellt eliminera de facto sin egen pappa – sjöfararen – huvudmotståndaren. Resultatet? En wokekultur där kommandobryggan ersätts av powerpoint och projektledare. Allt navigerat från en oåtkomlig säkerhetsbunker säg, på kobbarna !

Det är nästan komiskt. Men bakom skratten finns en allvarlig fråga: vill vi att Åland, en gång sjöfartsnation, reduceras till allmänt åtlöje om 15 år inloggad i en grön experimentverkstad där vare sig män eller kvinnor längre får ståplats på bryggan?

Elån