Våren 2017 ville Sjögren I få en fullmakt om 40 miljoner för att starta upp kortrutten. Enligt budgetförslaget skulle nuvärdet bli 150 miljoner euro. Det verkade för bra och jag ville se kalkylen. Minister Mats Perämaa (Lib) hänvisade först till minister Mika Nordberg (MSÅ) men sade senare att kalkylen skulle presenteras i utskottet bakom lykta dörrar. Jag blev irriterad men for ändå till Portugal då det var paus i plenum.
En vecka senare höll Perämaa och Nordberg pressinfo över kalkylen, som funnits på regeringen.ax sedan i mars. Jag kunde se att nuvärdet enligt rapporten var under 40 miljoner. I betänkandet skrev utskottet ”inbesparingsmöjligheter”.
Jag valde att ta ett vanligt anförande i debatten så att jag kom efter kollegerna i utskottet då jag ville fråga dem: ”Hur stort är nuvärdet av kortrutten?”. Den första sade i talarstolen: ”De exakta beloppen har jag inte framför mig just nu”. Den andra hänvisade till en partikollega. Den tredje: ”Jag kan tyvärr inte ge någon mer detaljerad information...” Hade man väckt mig mitt i natten så hade jag sagt: ”I medeltal 37 miljoner”. Den fjärde sade: ”Jag kan inte nämna vad som sades där” och fortsatte med att jag fått reda på det om jag varit närvarande. Jag smålog åt att de ännu inte lärt sig att jag ofta hade svar på mina frågor. Jag ville veta om de i utskottet visste vad nuvärde var och det gjorde de inte. Hade minister Nordberg nämnt det verkliga nuvärdet i utskottet?
I anförandet gratulerade jag minister Nordberg till att ha lyckats dupera regeringen och frågade om lagtinget kunde gissa hur stor bluffen var. ”10 miljoner, 20 ... eller 150?”
Jag berättade om att infon skulle komma till utskottet men att de hade en presskonferens och att infon fanns på nätet redan före remissdebatten.
Rapporten innehöll mycket siffror och de är svåra att presentera då vi inte får ha hjälpmedel i lagtinget, men de flesta har datorerna framför sig så jag gav adressen ”regeringen.ax/kortrutt (PM Föglö)” och frågade en ledamot från talarstolen om denne hittat sidan. Svar: ”Ja”. Bra, då förklarade jag att 150 miljoner i sammanfattningen inte var ett nuvärde utan ett odiskonterat värde. Jag nämnde figuren på sidan 17 och att man på sidan 21 hittade ett nuvärde på 39.026.000 euro och inte 150 miljoner. Jag förklarade att man inte kan ha samma kalkylränta för 0-alternativet/ fortsätta ”som förr” som för en okända kortrutten. En rimlig kalkylränta om 6 procent skulle ge projektet minus 150 miljoner. Bluffen var alltså 300 miljoner euro.
Under anförandet fick jag tre tillsägelser av talmannen då jag gick 12 minuter över rekommenderad taltid. Borde jag ha gått 24 minuter? Hade det ändrat historiens gång?
Vicetalman Veronica Thörnroos (C) tog den första repliken och sade att hon kunnat följa siffrorna. Hon ifrågasatte inte min kompetens när det gällde matematik och föreslog att ärendet skulle återremitteras till utskottet.
Ministrarna Perämaa och Nordberg tog ingen replik.
I sitt anförande tar minister Nordberg inte upp kalkylräntan men försvarar resten av kalkylen, som väntat.
Ledamot Roger Nordlund (C) tog upp fullmakten innan vicetalman Thörnroos föreslog bordläggning ”Med anledning av en del nya fakta som har framkommit i debatten så föreslår jag att ärendet bordläggs till följande plenum”. Hon fick understöd av ledamot Jörgen Pettersson (C).
Före bordläggningen tog även ledamot Bert Häggblom (Ob) upp möjligheten att begära ett nytt betänkande från utskottet.
Minister Perämaa tog inget anförande. Skulle han ta ett anförande efter bordläggningen?
Stephan Toivonen (ÅLD)
