”Samhället är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det” är ett välkänt citat från Olof Palme. Det han syftade på var förstås att bara viljan finns så går det alltid att sträva mot att utveckla välfärden (vård, skola, omsorg, infrastruktur), inte hur man kan avveckla densamma för att man anser att pengarna inte räcker till.

Finns det en vilja så finns det en väg. En sådan väg började förra landskapsregeringen staka ut. Genom ett gediget arbete, dit alla bjöds in att delta, ville man ändra på strukturerna för hur kommunerna ser ut och arbetar. För hur ÅHS ska se på sin ekonomi och utveckling. För hur skärgårdstrafiken i framtiden bör se ut för människors och klimatets bästa. Allt detta gjorde man med kommuninvånaren i fokus.

En kommun finns till för att ge service till kommuninvånaren. Punkt.

Ett obestridligt faktum är att vi blir allt äldre, och att vi vet mycket mer om hur förebyggande insatser sparar pengar i längden, till exempel i skolan. Kraven ökar men inkomsterna ökar inte i samma takt. Så vad göra?

Flera partier, oftast till höger, anser att då får man ta till osthyveln eller som nu – en machete. För budgeten ska vara i balans, och därmed basta!

Men finns det en annan väg, för att bibehålla vår goda service och utveckla densamma? Javisst. Men då behöver man se det som ett arbete i flera steg:

1: Inse att pandemin är tillfällig och det faktiskt inte är skämmigt att gå till banken för att lösa den närmaste krisen, det gör hela världen just nu.

2: Låt alla parter (och partier) på nytt se över vilken kommunstruktur som är hållbar och garanterar servicen till invånarna. Ett första steg kunde vara att inkludera äldreomsorgen i KST. Ett andra att bygga den där tunneln till Föglö, och införa en självkostnadspolicy med bompeng likt Norge.

Låt nästa valrörelse bli ett ärligt och uppriktigt försök till att höja Åland och de goda samtalen. Se gemensamma nämnare utan att för den delen inte visa på skillnader i ideologi. Helt enkelt jobba för Ålands bästa, tillsammans.

Tony Wikström (S)