För Peter har intresset för motorcyklar alltid funnits där i bakgrunden och sakta växt sig större med åren. Men det var inte förrän år 2012 som den första tvåhjulingen hamnade i hans ägo.

– Det har väl alltid varit en dröm att få äga en Harley Davidson, det är ju lite av en kultgrej och det är fräna hojar. Så när en ekonomisk möjlighet dök upp frågade jag en vän om tips utifrån min budget. Jag åkte över till Borgå för att kika på en, men jag hade nog redan bestämt mig för att det skulle bli den. Så på väg till båten svängde jag via Ljungdahls och köpte en hjälm.

Samma motorcykel står kvar i Peters garage än i dag och har fått mycket kärlek genom åren.

– När man har köpt en begagnad motorcykel är det ofta en del renoveringar som behöver göras, men det hade jag räknat med.

Peter har skruvat och renoverat en hel del själv. Han vill inte kalla sig själv kunnig inom ämnet, men ser själv att han lärt sig en hel del längs vägen. Mycket även tack vare väldigt kunniga vänner som varit till stor hjälp.

– När jag körde i väg från Borgå efter att jag köpt den tänkte jag direkt: Varför har jag inte gjort det här tidigare?

I dag har hojen även fått sällskap av en till motorcykel, något Peter kallar för sitt eget lilla projekt.

– Den andra köpte jag i princip i delar, som jag modifierat och fixat om till eget bygge.

I dag är den körklar, men Peter skrattar gott åt det faktum att den är ganska ovan att köra.

– Skulle jag vetat då, när jag började, allt det jag vet i dag hade jag gjort på ett annat sätt. Men huvudsaken är att fungerar och jag har lärt mig väldigt mycket. Det var en ny upplevelse som gav mersmak.

Vänner med gemensamt intresse

Men Peter passion för motorcyklarnas värld stannar inte i garaget. Han är sedan ett antal år tillbaka stolt medlem i föreningen Kobba Hoppers, ett mål han hade ställt in sig på redan innan han köpte första motorcykeln.

– Jag hade flertalet bekanta som var med, och jag tänkte att det skulle göra gott att få omge mig med entusiastiska och väldigt kunniga människor som delar intresset.

Peter trivs väldigt bra i gemenskapen och har fått många nya vänner. Speciellt denna tid på året, då föreningen ordnar gemensamma tisdagskörningar varje vecka, är Peter en extra ivrig medlem.

– Vi möts upp och åker runt på Åland, besöker olika fikaställen och har det trevligt. Det är en viktig stund i veckan för mig.

Bluesrock och tv-show

Från små vägar på två hjul till scenens rampljus. Peter trivs lika bra på båda platserna. Musik är nämligen ytterligare ett av hans stora intressen, och framför allt att få spela blues och blues rock.

– Jag började självmant testa på att spela gitarr vid tolv års ålder, och fortsatte med det. Genom åren har det hunnit bli en del band.

Bland annat var Peter med och grundade det åländska bandet ”Red beans and rice jazzband”.

- New Orleans jazz, som bandet spelar, är väldigt roligt att spela. Men i dag har jag gått vidare, jag kände att jag hade gjort mitt och utvecklades inte mer. Då är det dags att testa på annat.

Nu är Peter medlem i bandet Bluesorkester Ragnar, och han hoppar även in i Knuttens bluesband. Trots att alla år inom musiken gett honom väldigt mycket härliga minnen, finns det några få som står ut lite extra.

- Jag har faktiskt spelat i tv en gång, i finlandssvensk tv med bandet The Doctors. Vi fick betalt och allt.

Peter ser märkbart obekväm ut samtidigt som han skrattar hjärtligt åt minnet.

– Nu i efterhand är det lite pinsamt att se på inspelningen igen, det var kanske lite töntigt. Men vi hade väldigt roligt. Vi spelade till och med in en skiva i Helsingfors, och skrev papper med skivbolaget.

Peter skrattar ännu mer.

– Det blev i slutändan kanske inte den succé man kanske hade hoppats på där och då, och troligtvis skivbolagets sämsta affär.

Femton gitarrer på väggarna

Peter öppnar dörren till hans mancave, som han själv kallar det. Längs med väggarna hänger 15 gitarrer. På golvet står ett piano, och fönsterbläcket pryds av konstnärliga bilder föreställandes Peter på scen med en gitarr. Han visar stolt upp sin samling och poängterar att 15 gitarrer minsann inte är för mycket – man kan alltid ha en till.

– Det finns en formel för det här. A = n+1. Där A är antalet gitarrer man behöver, och n är antalet man för tillfället har.

Peter skrattar gott åt skämtet och understryker att varje gitarr har sin egen givna plats i samlingen.

– Jag har väldigt olika sorters gitarrer. De låter alla olika, och är olika att spela på. Jag har kvar en om jag skaffade 1976. Det är inget äkta fint märke, utan en japansk kopia som jag modifierat lite. Men det är ett riktigt bra instrument, och den har högt affektionsvärde.

Trots en gedigen samling gitarrer är det inte det enda instrument som Peter spelar på. Han har även på eget bevåg lärt sig spela trumpet, vilket han satsade helhjärtat på under 90- och 2000 talet.

– Jag tröttnade på gitarrsladdar, säger han och skrattar. Men trumpet är ett väldigt roligt instrument att spela, men det är tungt och krävande. Man måste underhålla blåskapaciteten hela tiden för att orka blåsa.

Inte hunnit ha tråkigt

Peters Golden retriever hane Miles kommer in i köket och lägger sig bredvid husses fötter. Han visar tydligt att det är dags för lite klapp på magen. Miles är familjens sjätte Golden.

– Min fru hade en hund av den rasen när vi träffades, och sedan har vi bara fortsatt. Det är en väldigt fin ras som passar oss väldigt bra.

För fyra år sedan gick Peter i pension och ingen njuter mer än Miles, som just fyllt ett år, av att ha husse hemma alla dagar. Men sista tiden på jobbet innan pensionen höll på att bli en svettig historia. Det var nämligen mitt under pandemin, och det ryktades om permitteringar bland Viking Lines incheckningspersonal där Peter jobbade.

– Men det löste sig fantastiskt bra för mig. 20 dagar hann jag vara permitterad innan jag plockade ut semester och gick därefter över till pensionär.

Att vara pensionär har ännu inte fört med sig några långtråkiga stunder, och Peter är väldigt tillfreds med tillvaron.

– Jag har inte haft tråkigt ännu i alla fall. Fördelen med att vara pensionär är att man kan utföra saker som man borde göra när man vill göra det. Nackdelen är ju att man inte blir rik i pengar.

Under sin tid som pensionär har han, förutom att ha byggt en hel motorcykel, även tagit upp ett gammalt intresse som fallit i glömskan.

– Som ung fotograferade jag rätt mycket, framkallade egna bilder och hela köret. Sedan kom livet emellan, men förra sommaren köpte jag faktiskt en ordentlig kamera igen. Det är ju en helt ny värld nu. Man kan dra iväg hur mycket bilder som helst, och sedan bara ta bort de man inte vill ha kvar.

Just nu övar Peter mest inne i garaget, men naturmotiv är något han är väldigt intresserad av att utforska mer.

Tar vara på stunden

Som aktiv till och från i flertalet band, ute på vägarna och njuter av friheten på motorcykeln eller ivrig med att lära sig fotografera med modern kamera kan det ganska lätt framstå som om Peter har lite fler timmar på dygnet än gemene man. Men alla hans intressen stannar inte där. Han har ytterligare ett som ligger honom lite extra varmt om hjärtat.

– Vi träffas väldigt ofta med familjen och äter middag ihop och spelar sällskapsspel. Det är lite vår grej det, våra spelkvällar. Barnbarnen växer så fort så det gäller att verkligen ta vara på tiden. Snart kommer de väl inte tycka att man är så häftig längre.

Vad gäller framtiden har Peter ingen annan plan än att ta det som det kommer. Han önskar sig fler äventyr på motorcykeln och hälsan i behåll.

– I februari nästa år går även min fru i pension, så då kanske dagarna blir att se lite annorlunda ut. Eller så inte, det återstår att se.

Tills dess har Peter en hel lång sommar framför sig på vägarna. I år kör han till minne från en god vän som nyligen gick bort.

– Man ska banne mig se till att ta vara på varje stund man får!