Dagen då allt förändades

Klockan var just efter tre på eftermiddagen, men något var inte som det brukade. Normalt var Aftonbladets redaktion i den öppna rotundan i huset på Arenavägen 63 en ständigt surrande, rätt intensiv plats. Den där dagen var det tyst och stilla. Alla stod vid de många tv-apparaterna. När jag kom fram till den närmaste flög det andra planet in i det södra tornet.

Tystnaden var total. I femton sekunder. Sedan utbröt kaos på Sveriges största nyhetsredaktion, det kändes som att alla telefoner ringde samtidigt, folk sprang åt olika håll, ordrar ropades ut.

Alla visste: Det här är en historiskt stor händelse.

I dag är det 25 år sedan 11 september-attacken mot USA, där al Qaida-terrorister kapade fyra plan för att använda dem som jättelika bomber mot World Trade Center-tornen i New York och Pentagon och Vita huset i Washington DC. Tre av planen nådde sina mål, det sista kraschade på ett fält i Pennsylvania efter att passagerare modigt ingripit mot kaparna.

2.977 personer dog i attacken, de 19 kaparna inkluderade, och (enligt nyligen släppta uppgifter) har sedan dess tiotusentals New Yorkbor avlidit i cancer på grund av den asbestfyllda luften som de rasade tornen orsakade. 

Det är många personliga förluster, familjetrauman som skapat ärr som kanske aldrig läker och ett sår i den amerikanska folksjälen.

Men också en händelse som förändrade världen för alltid.

Vi känner väl den direkta responsen från USA, från den tomma blicken på president George W Bush när han fick information om vad som hänt vid ett skolbesök i Sarasota i Florida, till invasionen av Irak 2003 i jakten på massförstörelsevapen, till det dramatiska tv-talet av president Barack Obama när han den 1 maj 2011 meddelade att specialstyrkor hade dödat terrrornätverkets ledare Usama bin Laden.

Genom en så omfattande attack, utförd av flera celler på olika platser men med tajming och precision hade al Qaida visat världen att terroristerna blivit skickligare på att sprida död. Att ingen går säker.

Det är på grund av detta världen förändrades i grunden. I princip alla västländer har sedan 11 september infört anti-terrorlagar som inte var möjliga att ens föreslå före attacken. Den omfattande avlyssning av telefon- och internettrafik som i dag sker dygnet runt av säkerhetstjänster har begränsat alla våra privatliv, delandet av information från aktörer inom dataöverföring och sociala medier är omfattande och skär också det in i den sfär som tidigare var vår egen.

USA skapade fängelset i Guantanamo Bay, där misstänkta terrorister hålls utan rättegång man och förhör dem med tortyrliknande tekniker, har varit i verksamt sedan 2002 och fortfarande sitter ett flertal fångar där i väntan på att eventuellt ställas inför rätta. I strid med grundläggande konstitutionella rättigheter då de betraktas som krigsfångar, inte brottlingar.

Även på vår sida Atlanten har övervakningen vuxit markant genom EU-beslut och våra privatliv är i dag betydligt mer ägda av myndigheter än tidigare. Terrorlagar används också i betydligt vidare mening än vad man först trott varit möjligt, ibland också mot våldsbenägna politiska rörelser inom det egna landet.

Världen efter 11 september är en farligare värld, en värld där världsreligionerna ställs mot varandra i storpolitiken och används som slagträ i en allt mer polariserad debatt. Just för närvarande ser de stora terrornätverken ut att vara svårt sargade, efter al Qaidas fall när bin Laden dödades och IS snabba uppgång och fall i Syrien/Irak. Men ingen vet när nästa nätverk stiger fram och på nytt utlöser en våg av terror mot västvärlden.

Så vi fortsätter att ändra lagar, inskränka det privata utrymmet i säkerhetens namn och hoppas att nästa attack avstyrs innan den sker. Rätt eller fel? Det är upp till var och en att avgöra. Vilket är priset du är beredd att betala för att vara säker?

Då, den där tisdagen bjöd Stockholm på en fin sensommardag, men det var en dag då världen förändrades. I direktsändning såg vi det hända. Då visste vi inte vad som skulle hända, och sent på natten på Aftonbladets redaktion satte dåvarande chefredaktören Anders Gerdin den klassiska rubriken med frågorna alla då ville ha svar på: VEM? VARFÖR?