Föreställ dig ett platt och stilla hav som färgats i ett tiotal nyanser av rosa från solen som går upp någonstans där långt borta. Vattenytan bryts försiktigt av båten du sitter i, och förutom det svagt brummande ljud från båtmotorn hörs absolut ingenting annat.

Denna sinnesbild av lugn och harmoni är en vanlig dag på jobbet för Kristoffer Flink. I alla fall under halva delen av året. Men livet som yrkesfiskare är långt ifrån enbart romantiska naturmiljöer.

– När det blåser kuling och är nattsvart i november är det inte lika lockande att bege sig ut. Det är fortfarande det bästa jag vet, men det är inte lika roligt alla dagar. Men när solen stiger upp över havet en aprilmorgon och måsarna skriker går det inte att ångra mitt yrkesval, säger han med ett förnöjsamt flin.

Följer i morfars fotspår

För Kristoffer har intresset för fisket alltid funnits där. Med morfar Erik ”Ramsö” Karlsson som varit verksam yrkesfiskare hela sitt liv fanns fisket med i hela Kristoffers barndom.

– Det var tillsammans med morfar som det stora intresset växte fram. Han lärde mig att fiske inte är ett yrke, det är en livsstil.

Att det skulle bli Kristoffers heltidsjobb har dock inte alltid varit en självklarhet, även om han jobbat med fiske till och från hela livet.

– Jag har jobbat på trålbåtar och fiskat lax och torsk i Östersjön, men även inom fiskförädling här på Åland. Men det var efter att jag tagit jobb i skogen som jag bestämde mig för att starta egen firma och satsa helhjärtat på det här. Jag bara måste få fiska. Jag trivs ingen annanstans.

Även under skoltiden fanns det tydliga tecken på vart i livet Kristoffer var på väg, och det var ut på havet. Han rycker på axlarna och lutar sig bakåt i stolen medan han nickar instämmande åt sin egna tanke.

– Jag har aldrig ens funderat på ett annat yrke. I skolan handlade mina uppsatser om yrkesfiske, och jag var aldrig lika intresserad av något annat.

Eftersom fisket inte är ett nio till fem jobb blir linjerna mellan arbete och hobby väldigt suddiga. Det händer sällan att han fiskar för avkopplingens skull, så som en hobbyfiskare har möjligheten att göra.

– Jag kastade mycket som liten och i tonåren, men inte numera. Jag hinner inte helt enkelt. Men ibland tar jag mig tiden för att åka och kasta med barnen. I alla fall min mellanflicka Nova-Lee tycker det är väldigt roligt. Och det är roligt för mig att lära dem mer om fisket över lag, Nova-Lee kan namnet på alla fiskar vi har här i våra vatten.

Kristoffer skrattar till.

– Det kanske finns en liten hemlig önskan att någon av döttrarna tar över efter mig en dag. Men den önskan kanske inte riktigt går åt samma håll hos flickorna.

Inbyggt att sova lite

Förutom att själv fånga upp fisken ur havet och sälja till egna kunder eller återförsäljare har Kristoffer även utökat sin firma med fiskförädling. Med en egenbyggd förädlingslokal hemma tar de långa arbetsdagarna lite mindre på familjelivet då han kan göra en stor del av jobbet hemma på gården. Där kan han filea, röka, steka och lägga in.

– Det är långa arbetsdagar, från tidig morgon till sen kväll. Och sommarsemester har jag svårt att ta. Då är det till stor fördel att kunna vara så nära hemmet. Jag kan gå in på en kopp kaffe och umgås en stund, och både barn och fru kan komma ut och hålla mig sällskap.

Som komplement till sin försäljning har han nu även köpt en vagn som han säljer sina fiskprodukter ur en gång i veckan.

Trots långa och ibland väldigt tunga dagar ser Kristoffer enbart fördelar med sitt liv som fiskare.

– Frihet är viktigt för mig, och det får jag i det här jobbet. Men det hade aldrig gått utan en så förstående och stöttande fru, med så långt tålamod som hon har. Och eftersom jag stiger upp så pass tidigt och åker iväg och tar upp eller lägger nät, så när jag kommer hem igen stiger Nova-Lee oftast upp. Då äter vi frukost ihop och sedan kör jag henne till dagis. Jag får en annan kvalitetstid i vardagen med familjen när jag klockan 08.00 redan har jobbat undan flera timmar av arbetsdagen.

Under samtalets gång återkommer Kristoffer ofta till de tidiga mornarna han har, men försäkrar om att stiga upp klockan 04.00 inte är något som helst problem för honom.

– Det är inbyggt i mig att sova lite, det är så jag fungerar helt enkelt. Sedan sover jag ut på helgerna, då vet kroppen att den behöver vila ut.

Han rycker på axlarna.

– Det är ingen konst i världen att stiga upp fyra varje morgon när man får göra det man vill. Men visst är det lättare nu än i november, säger han och skrattar.

Tar haren från skogen till bordet

Ett av Kristoffers stora intressen är matlagning i alla dess former.

– Jag tycker om att laga mat, det är ett intresse som följt med länge. Det får gärna ta lång tid och stå och puttra halva dagen.

Kristoffer har en paradrätt som han gärna kokar ihop när det ska bjudas på finmiddag.

– Biff bourgogne på hare. Det kan man nog servera vilken president som helst. Och det ska vara lagat helt från grunden, eller från skogen rättare sagt. Först ska haren jagas och sen ska rätten tillagas.

För det är inte bara ute på havet som Kristoffer trivs. Även jakten är ett stort intresse, och just harjakten är mest aktuell just nu i livet. Sjöfågeljakten saknar han, och rådjur har han jagat så mycket att han hann ledsna på det.

Även om en kanske kunde tro att det mest serveras fisk på menyn hemma hos familjen Flink är det faktiskt inte så.

– Men visst äter vi mycket fisk, och alla där hemma tycker om det, men inte alla dagar i veckan som många kan tro. När jag får välja blir det panerad smörstekt abborre eller gös. Det är det finaste man kan laga i fiskväg enligt mig. Måste jag välja blir det panerad gös!

Finns inte någon skola

För att få ihop livet som yrkesfiskare, och lyckas, behöver fisket inte bara vara en del av livet – det behöver vara en stor del av den du är, klargör Kristoffer. Det finns ingen utbildning du kan gå för att få kunskapen som behövs, den behöver du få genom erfarenhet. Fiske är som en sorts jakt, allt ändrar – utbudet och omständigheterna. Och man måste bilda sig kunskap om olika vindar, strömmar och väder.

– Du måste lära dig allt om hur man följer med naturen och dess skiftningar och väderomslag. Det är långt ifrån lätt. Man måste ha ett starkt pannben och jävlaranamma. Och det har jag. Det är tuffa tider inom fiskeriet nu, med sälar och skarvar och politiska bekymmer. Men det kommer ändå med så många fördelar, det här livet. Ingen morgon är densamma, varje morgon är lika intressant som gårdagen för man vet aldrig vad den ska ge.

För Kristoffer betyder denna livsstil även att ledigheterna är begränsade, och sjukdagar är något man ofta får ignorera.

– Får jag feber stannar jag nog inte hemma. Jag ska nog vara ordentligt sjuk då.

Även om det denna årstid sällan är annat än vackra vyer och stilla hav, ser verkligheten annorlunda ut när hösten smyger sig på. Kristoffer, som väljer att alltid vara själv i båten, är sällan rädd för oroliga hav.

– Man ska alltid ha stor respekt för naturen, och det har jag alltid haft. Men jag meddelar alltid hemma vart jag far och fiskar, som en extra säkerhet.

Sista man som ger upp

Kristoffer skrattar när han berättar om sina framtidsplaner för sitt företag.

– Jag hoppas kunna göra det här tills jag är 60 år minst. Sen ska jag köpa en lägenhet i Spanien och flytta dit.

Vad gäller själva företaget är han nöjd så som han har det i dag.

– Jag vill inte växa och ha anställda och sånt. Jag vill vara ensam då jag fiskar. Men det finns en dröm om att kunna inkludera min fru på något sätt i företaget efter hennes mammaledighet.

Men just Spanien kommer han besöka mycket tidigare än vid pensionen.

– I höst åker vi hela familjen tre veckor dit och vilar upp oss. Det är ytterligare en frihet för mig, att kunna bestämma sådant helt själv.

Trots att han lever sitt drömliv är Kristoffer ändå realist. Yrkesfiskandet stöter på många motgångar i dagens samhälle, och framtiden ser inte ljusare ut. Men Kristoffer är motiverad och envis, och ser inget annat alternativ framför sig.

– Jag har ingen back up-plan om fisket inte håller sig. Men jag tänker vara sista man som ger upp det!