För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Motståndskraft och krisberedskap är något som angår oss alla. Hybridhot kräver att hela samhället, från myndigheter och företag till civilsamhället och individer, besitter kunskap om hur vi kan trygga samhället och stärka säkerheten med förebyggande åtgärder men också hur man ska agera i akuta kriser.
När Åland under 2026 blir fullvärdig medlem i det nordiska Haga-samarbetet som fokuserar på samhällsskydd, krisberedskap och civil krishantering är frågan om olika aktörers roll aktuell. I sin skriftliga fråga till regeringen föreslår Alfons Röblom (HI) att civil beredskap ska, efter den svenska modellen, läras ut i gymnasieskolor.
Redan i dag ingår trygghetsfostran i skolornas läroplan i form av digital kompetens (såsom källkritik, informationssäkerhet och motståndskraft mot desinformation). Dessutom är praktiska färdigheter såsom första hjälp, agerande vid brand och hur man larmar 112 förankrade i skolans arbete. Skolorna genomför också regelbundet lagstadgade utrymnings- och inrymningsövningar för att hantera akuta hot.
I stället för att införa nya pedagogiska moment i gymnasialstadiet behöver Åland stärka den vuxna befolkningens kunskap om och praktiska möjligheter att arbeta med civilt beredskap. Utöver 72-timmarsregeln behöver vi trygga tillgången till rent vatten, mat som kan tillredas utan el och granska våra skyddsrum. Vi behöver se till att vi klarar ett långvarigt ström- eller internetavbrott och motarbeta spridning av desinformation. Vi behöver skapa konkreta samverkansplaner för kommunerna.
Kanske viktigast av allt är att vi tar hand om oss själva och varandra. Vår psykiska och fysiska hälsa är kärnan av vår motståndskraft som samhälle. Vi ska behålla lugnet, sköta om oss själva och bjuda grannarna på fika.
Ålandstidningen
Om landskapsregeringen och lagtinget vill stärka Ålands civila beredskap bör resurserna och utbildningsinsatserna riktas ändamålsenligt till mat- och vattenförsörjning, folkbildning och samarbetsresurser för vuxna. Låt skolorna fortsätta med sitt pedagogiska och trygga uppdrag, och stärk i stället vuxenutbildningen, informationen till hushållen och samarbetet med civilsamhällesorganisationer.
