Att lämna Kroatien för Åland är ingenting Goran Varda ångrar, och planen är att stanna här. Han ser Åland som en mycket vacker plats och ser framemot att upptäcka mer av vad ön har att erbjuda. Bland annat står mer besök i skärgården på listan.

Men åtminstone en gång per år försöker Goran och hans familj resa hem till Kroatien för att besöka familj och vänner där. Varje år kommer även delar av deras familj till Åland på besök vilket är något som gör Goran väldigt glad. Han finner stolthet i att visa upp Åland för sina nära och kära.

– Det är omöjligt att inte falla för allt det vackra som Åland erbjuder, och hela skärgården här omkring. När vi var på besök i Sverige för många år sedan tog vi en dagskryssning hit. Vi steg aldrig av båten då, men min fru blev väldigt imponerad av skärgården och hon hoppades att få uppleva den någon gång igen i livet. Och nu bor vi här! Det är roligt hur livet blir ibland, säger han.

Det var dags att lämna

Gorans väg till Åland började när Kroatien gick med i EU år 2013. Då öppnades en helt ny arbetsmarknad för de som bodde i landet. Rekryteringsfirmor från andra EU-länder började strömma in i landet för att se om någon var intresserad av att jobba ute i resterande Europa. Goran beskriver det interna missnöjet i Kroatien som stort under denna period, vilket bidrog till att många nappade på förslagen som gavs.

– Jag var själv missnöjd med situationen i mitt hemland, politikerna som satt vid makten då gjorde inte några förbättringar. Organiseringsmässigt var allt väldigt dåligt, säger han.

Idén om att lämna Kroatien var hans från första början, även om han snabbt fick frun Silvia med på noterna.

– Hon kunde se mitt missnöje med vårt hemland. När man är så missnöjd med sin tillvaro så påverkar det allt i ens liv. Det samlas som droppar i ett glas tills det rinner över. Så min fru och jag bestämde oss för att nu flyttar vi, säger han.

Att det blev just den lilla ön Åland familjen landade på var lite av en slump. Och en överraskning för alla inblandade.

– Jag fick ett mejl om ett jobb på Åland, en liten ö mellan Finland och Sverige som jag aldrig hade hört talas om. Jag kunde inte svenska heller. Samtidigt sökte även Skellefteå en ortoped och det jobbet var kanske lite mer intressant. Men Johnny Nordman som är klinikchef här på Åland var väldigt engagerad och efter att ha varit här på besök i några dagar bestämde jag mig. Det var till Åland vi skulle.

För Goran och hans fru var det trots längtan efter att få lämna Kroatien ett stort beslut att ta. De lämnade all sin familj för att flytta till ett land där de inte kunde språket. Goran vet att det hade varit lättare att flytta exempelvis till England med anledning av språket, men de hade några år innan allt det här besökt vänner i Stockholm och fallit för Nordens livskvalitet och avslappnande atmosfär.

Bild

– Ute i världen är läkaryrket ofta förknippat med hög status i resten av samhället. Livet som läkare är mer krävande medan balansen mellan arbetet och egen tillvaro är mindre tillfredsställande. Dessutom är konkurrensen till daghem och skola större om man jämför med de nordiska länderna där barnomsorg och utbildning betraktas som en rättighet och har bättre kvalitet. Dessutom förväntas dina barn gå i privatskola. Så vill inte vi leva. Här i Norden är det inte alls så, och det tilltalar oss, säger han.

Svenskalektioner och husbygge

Det var i augusti år 2014 som familjen Varda tog det stora beslutet att flytta till Åland. Goran började gå en svenska kurs via Skype en gång i veckan. När han i april året efter landade med flyttlasset i Mariehamn insåg han att kursen inte gett honom mycket att använda sig av.

– Det var först när jag kom hit som jag började lära mig svenska. Jag kämpade och kämpade och kämpade. Först gick jag med mina kollegor, lyssnade på allt de sade och tog in det. På det sättet lärde jag mig väldigt mycket. Sedan började jag träffa en patient om dagen och lärde mig mer och mer. Att se på engelska filmer och samtidigt läsa texten på svenska hjälpte också mycket.

Hemma hos familjen Varda är det gemensamma språket kroatiska. Goran och hans fru är måna om att barnen håller i gång sina kunskaper i språket, då de främst pratar svenska med varandra då de leker.

– Mest blir det nog en blandning av alla språk, skrattar Goran.

När Goran med familj först landade på Åland var det en lägenhet i Mariehamn som blev deras nya hem. När deras son föddes år 2017 blev lägenheten snabbt trång, och jakten på en tomt började.

– Jag har en responstid på max en timme när jag har jour, så vi kunde inte flytta långt bort. Vi hittade en tomt i Lemland och bestämde oss för att bygga huset där. Det är en väldigt vacker kommun och allt är nära. Barnen behöver inte gå över gatan för att komma till skolan eller dagis. Vi trivs väldigt bra.

Flitiga händer

Att det blev läkare, och senare ortoped, som Goran valde som sitt yrke ser han inte som en slump. Som barn beskriver han sig själv som väldigt nyfiken och som gärna skruvade isär allt möjligt för att sedan kunna pussla ihop det igen.

– Jag har alltid varit intresserad av att pyssla med händerna, så ingenting annat än kirurgi eller ortopedi intresserade mig under medicinutbildningen. I Kroatien är det väldigt svårt att få en ST-tjänst om man inte har rätt familj eller vänner bland politikerna som kan ge en knuff i ryggen. Men jag fick en på ett ortopediskt sjukhus där jag jobbade med knä- och höftproteser. På den vägen blev jag sedan och var kvar som specialist i sex år efter min ST-tjänst.

Goran började sin karriär inom vården med att utbilda sig till sjukskötare, något han aldrig hann jobba med innan han fortsatte vidare till läkarutbildningen.

– Jag började min utbildning på universitet 1990 när kriget i Kroatien bröt ut. Det var tuffa tider, det var tungt.

Hans intresse för att pyssla med händerna har även tagit form i legobyggande. I dag är han glad över att sonen börjat visa intresse för att bygga med lego, och Goran njuter av att få göra det tillsammans med honom. Även om han även gärna tar sig an lite mer avancerade byggen själv.

– Det går lite i perioder, mitt legobyggande. Men det är en liten hobby jag tycker att är väldigt rolig. Min dotter har även börjat spela basket i Lemland och är väldigt duktig. Jag spelade mycket basket när jag var yngre och är stolt över att hon har ett intresse av att fortsätta med det, säger han.

Arbetsmässigt ser Goran stora skillnader mellan livet som ortoped i Kroatien och här på Åland.

– Det var ett helt annat tempo i Kroatien, mer stress. ÅHS är storleksmässigt litet men jobbkvalitetsmässigt är det ett stort sjukhus. Alla gör väldigt mycket här. Jag jobbar mera nu än vad jag gjorde i Kroatien, men jag är inte lika stressad. Och jag får sova hemma varje natt, det är värt mycket för mig.

Goran är snabb på att lägga till den detalj han ser som den stora vinsten i sitt arbete som läkare på Åland.

– Jag har perfekta kollegor här!

I skogen är det lugnt och skönt

När Goran inte har läkarrocken på sig vill han tillbringa så mycket tid som han bara kan med sin familj. Han beskriver sig själv som en vanlig, enkel kille som vill ta det lugnt och bara vara.

– Även om läkaryrket inte alls är lika stressigt här som det var i Kroatien, så är det ändå ett krävande jobb. Det tar energi. Jag tar mitt jobb väldigt allvarligt och det är viktigt för mig att alltid göra ett ordentligt jobb. Då kan jag sova lugnt och veta att jag inte kunde ha gjort bättre. Så man är väldigt trött när arbetsdagen är slut, och man behöver återhämta sig och spara sin energi, säger han.

Energin sparar han bäst när han är ute i skogen, gärna på sin cykel. Att cykla är något han ser som både nytta och nöje, och Goran cyklar så ofta han får tillfälle.

– Jag vill gärna även plocka svamp, men jag hittar ingenting. Jag förstår inte, folk lägger upp bilder på köksbord fulla med svamp men jag hittar inte en enda. Detta måste jag lära mig, skrattar han.

Hemma hos Goran spelas det även ofta musik. På sommaren röker han gärna en cigarr medan han sitter på altanen och lyssnar på rock.

– Jag har fastnat i 60- och 70-talet, woodstock och den eran. Pink Floyd och Thin Lizzie är favoriter. När dottern pratar om sin musik har jag inte en aning om vad hon pratar om.

Men själv ser han sig inte som musikalisk, snarare tvärtom.

– Jag kan försöka sjunga, men alla i rummet kommer springa iväg, säger Goran och skrattar hjärtligt.