För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Som en av “faddrarna” när Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) bildades och inledde sin verksamhet den 1.1.1994 är jag i dag mycket bekymrad över den turbulens som organisationen nu har råkat in i. Planeringen för en sammanslagning av de kommunala Ålands folkhälsoförbund och Ålands vårdförbund med landskapsägda Ålands centralsjukhus hade då pågått i över tio år. Jag fick förtroendet att leda både interimsstyrelsen 1993 och ÅHS första styrelse från 1994 och har sedan dess i flera omgångar deltagit i styrelsen både som medlem och ordförande .
Det kan vara av värde för dagens politiker att känna till tankarna bakom att göra ÅHS till ett självstyrande organ med lagtinget som högsta beslutsfattare. Under hela 1980-talet var det politiska fältet delat i frågan om huvudmannaskapet. Skulle den sammanslagna organisationen sättas under kommunerna eller landskapet? Majoritetsbeslutet i landstinget blev i slutet av 1980-talet att landskapet skulle vara huvudman, men då med särskilda regler för styrningen av ÅHS.
För att därmed tillse att ÅHS självstyrelse skulle bli så bred som möjligt gick vi in för två väsentliga åländska särlösningar:
1) Styrelsen skulle till skillnad från landskapsstyrelsen representera hela lagtinget och dess sammansättning. Huvudmotiven för denna viktiga lösning var dels att hälso- och sjukvården var en så stor del av lagtingets ansvarsområde, dels att ungefär hälften av ÅHS verksamhet hittills hade varit under kommunerna och dels som kanske allra viktigast, hälso- och sjukvården skulle inte få bli ett politiskt slagträ mellan regering och opposition!
2) Styrelsen skulle i praktiken överta landskapsstyrelsens styrande roll, bli en form av extra och egen politisk regering för hälso-och sjukvården. ÅHS självstyrelse skulle hållas stark. Ministerstyre var förstås då som i dag förbjudet.
Ålandstidningen
Modellen har fungerat tillfredsställande i över 25 år. Jag ser nu att två väsentliga förändringar genomförts som slår sönder de lyckade kungstankarna från starten. Dels säger nu styrelsens ordförande att styrelsen inte ska syssla med politik. Dels har landskapsregeringen under senare år gått in för något man kallar “professionalisering” av styrelsen.
Jag reagerar starkt mot bägge dessa ståndpunkter. ÅHS är lagtingets ansvar, lagtinget ger i den årliga budgeten landskapets beställning för det kommande året och ramar för de kommande. Denna beställning ska styrelsen sedan ansvara för med behövligt bistånd från regeringen. Alltså är styrelsens uppgift att fullfölja och rätt tolka lagtingets vilja och beställning, styrelsen ska förstå sig på lagtingets politik. Består styrelsen av lagtingsledamöter från både regeringspartier och opposition så innehar styrelsen just den politiska professionalitet som uppdraget erfordrar.
Professionaliteten inom hälso- och sjukvård finns hos de anställda inom organisationen från högsta cheferna till all annan personal. Man ska i styrelsen utnyttja den sakkunskapen fullt ut.
Jag ser att nuvarande turbulens inom ÅHS till många delar beror på att de senaste landskapsregeringarna har frångått grundbultarna i hur ÅHS självstyrelse så klokt byggdes upp från början.
