I Hastersboda på Föglö växte Wilma Eriksson upp. En uppväxt med stor frihet och många vänner som hon i dag uppskattar.
– Naturen och vattnet var en naturlig del av livet. Vi lekte ute eller i farmors och farfars hönshus som fanns i ett gammalt stall. Förutom att leka i stallet så gav vi hönsen mat och plockade in ägg.Hade du många vänner?
– Vi var tio i klassen och vi lekte med varandra. En del, som bodde nära, lekte man mer med.
Wilma gick i grundskolan i Föglö men visste tidigt att hon skulle fortsätta studera vid Ålands lyceum.
Varför valde du det?
– Både min mamma och min syster har gått där och de hade bara gott att säga om skolan. Dessutom visste jag absolut inte vad jag skulle gjort annars. Jag tyckte att det var en bra grund att gå där.
I vår skriver hon studenten och efter det har Wilma bestämt sig för att ta ett sabbatsår.
Vad ska du göra då?
– Jag ska jobba och resa. Jag vill gärna uppleva Asien och Afrika.
I dag jobbar Wilma på S-Market i Jomala och på Emmaus. Var hon ska jobba efter studenten vet hon inte.
– Vi får se var det blir. Jag känner att jag behöver ett sabbatsår för att vila upp mig inför kommande studier. Jag känner mig ganska skoltrött, säger hon.
Läraryrket lockar
Efter sabbatsåret funderar Wilma på att studera till lärare.
– Det lutar åt det. Det skulle vara historia och samhälle som jag skulle vilja undervisa i.
Var ska du studera?
– Det vet jag inte helt säkert ännu. Men om jag ska bli ämneslärare så blir det i Finland.Är det jobbigt att gå sista året i lusse?
– Det är faktiskt ett av de lättaste åren. Första året var det så mycket nytt man skulle lära sig och det kändes ganska stressigt. Nu kan man alla rutiner och vet hur det fungerar.
Wilma åker ibland hem till Föglö för att hälsa på men det blir inte så ofta som hon skulle vilja.
– Jag trodde det skulle bli oftare då jag ck körkort men då jag är på Föglö vill jag vara där ett tag och inte bara åka dit och svänga.
Vad gör du på fritiden?
– Umgås med vänner. Vi kan sitta i timmar och bara prata och dricka te. Sedan sjunger jag gärna och ofta. En del tycker kanske att det blir lite för ofta, säger Wilma och skrattar.Hon har aldrig sjungit vid Ålands musikinstitut men det bekymrar henne inte.
– Jag tycker om att sjunga och då sjunger jag.
Nu är hon en av sju luciakandidater och hon ser fram emot luciatiden.
– Det blir en hel del övningar men det tycker jag bara är roligt. Vi är en bra grupp, säger hon.
Lussebullar och pepparkakor
Wilma vet att det var en släkting som anmälde henne till årets lucia.
– Jag blev lite chockad då de ringde och frågade om jag kunde komma på uttagningen. Jag har aldrig haft en tanke på att vara med i Ålands lucia. Men det kändes bra.
Wilma var nervös när hon kom fram till uttagningen.
– Jag var inte alls nervös då jag gick hemifrån men väl där kände jag mig alldeles torr i munnen och fick dricka massor med vatten.
Alla hade fått förbereda sig på att läsa en bit ur en dikt för luciakommittén.
– Sedan fick vi sjunga och det kändes helt bra.
Vad ser du fram emot nu?
– Att få uppträda och sjunga för folk och göra dem glada. Tänk att man kan göra någon glad bara genom att sjunga. Det tycker jag är fint. Hela upplägget med luciakampanjen där man hjälper de som inte har det så bra tycker jag är bra.
Hur brukar du fira lucia?
– Med pepparkakor och lussebullar. Eftersom jag bott på Föglö har det inte varit någon tradition att åka in till stan och se på luciatåget.
Wilma kommer att ta vara på den här tiden så gott hon kan.
– Det är något jag aldrig får vara med om igen och en upplevelse man tar med sig i livet, säger hon. 
 
Personligt
Wilma Eriksson
Namn: Wilma Maria Elisabeth Eriksson. 
Ålder: 18 år. 
Bor: Hemkommun är Föglö men bor i stan på grund av studier. 
Familj: Mamma Emmi, pappa Leif, syster Sofia och bror Karl. Hunden Molly. 
Gör: Går tredje året i Ålands lyceum på humanistiska linjen.
Intressen: Umgås med vänner och familj, sjunga. 
Bästa luciaminnet
De bästa minnena är från grundskolan då alla fick vara med och öva in sångerna, uppträda på lucia och sjunga tillsammans. 
 

Nina Eriksson