Det var kärleken som tog Tom Hongell till Åland för sisådär 31 år sedan. Född och uppvuxen i Karleby på fastlandet var det en midsommarfest på Åland som gjorde att han fick upp ögonen för en pigg och glad servitör. Förälskelsen kom fort och har stannat kvar i alla år.

– Vi började träffas ganska direkt, och hon följde senare med mig till fastlandet. Men när det sen var dags för vår första dotter Rebecca att födas gick flyttlasset till Åland igen. Och i och med det blev jag väl ålänning då, säger Tom och skrattar.

Även om Tom Hongell beskriver sig själv som en tyst kille som inte pratar mer än vad som behövs så är skrattet något som utmärker honom bara minuter in i vårt samtal. Vi har slagit oss ner i varsin fåtölj på biblioteket i Mariehamn och samtalet blir direkt lättsamt och glatt när Tom bjuder på både skratt och skämt från sin vardag.

På resande fot i arbete

Tom jobbar som projektledare inom vatten– och avloppsbranschen. Ett jobb som har tagit honom runt om i Europa på ett flertal väldigt stora projekt. Varmast om hjärtat ligger ett projekt i Italien år 1990. Han var med och ledde arbetet med att bygga upp ett pappersbruk nära staden Pisa.

– Det var ett väldigt intressant och roligt jobb. Vi var mycket finnar där nere, och vi var ett bra gäng som höll ihop. Vi tillbringade mycket tid inne i Pisa.

Tom stannade totalt nio månader i Italien. En period som han anser bara flög förbi då den lediga tiden fylldes av både många äventyr och massor med god mat.

– Det här var samma år som fotbolls-VM ordnades i Italien, så jag hann se några matcher live. Firman vi jobbade åt hyrde även bilar åt oss så vi kunde ta oss runt i området. Jag hann till och med lära mig lite italienska, men det är glömt sedan länge nu, säger Tom och skrattar.

Även tidigare arbetsuppdrag i Ryssland och Norge ligger högt på listan av favoritplatser som Tom har varit och jobbat på.

– Vi byggde en pappersfabrik i Viborg på 1990-talet. Det var spännande att pendla genom alla säkerhetskontroller, och vi behövde ansöka om att få resa in i och ut ur landet. Vi bodde bland annat i ett inhägnat område, så det var lite speciellt.

Bild

För Tom har dock detta yrkesval betytt att han tillbringat mycket tid hemifrån. Som regel har han alltid jobbat borta måndag till och med torsdag. Det ger en stor mängd resdagar i bagaget.

– Själva resandet till och från jobbet har aldrig stört mig. Speciellt inte på senare år då jag varit i Sverige. Men visst har det många gånger tagit emot att vara så mycket hemifrån och missa tid med både fru och barnen.

Ett tack till frun

Även om Tom älskar sitt jobb är han mån om att lyfta fram sin fru Carola och det hårda arbete som krävts från hennes sida för att få livet på hemmaplan att fungera medan han varit iväg.

– Min fru blev ju ensam kvar med allt. Två barn, huset, ett eget jobb och vardagen. Och när jag kom hem efter en tung och lång arbetsvecka var jag trött. Så hon drog hela lasset själv, väldigt länge. Men för oss båda blev det ju en vana, säger han.

I dag är Tom stationerad utanför Stockholm. Utöver att han morrar lite åt att arbetsvägen blivit besvärligare sedan Rosella togs bort, så trivs han väldigt bra.

– Vi är ett bra gäng, och det är viktigt.

Som för de flesta andra pendlar-ålänningar blev livet lite svettigt när pandemin kom och satte stop för alla resor. I dag kan Tom se tillbaka på den tiden i backspegeln och konstatera att det kom ut mycket gott från covid-tiden.

– Vi fick jobba mycket hemifrån och började använda oss av Teams i mycket större utsträckning. Och det har bara fört med sig positiva saker. Innan pandemin kunde jag flyga ner till Malmö en dag för att ta ett möte på en timme. Det är ju inte klokt! Det är ett stort samverkansprojekt vi jobbar med just nu, så i dag kör vi mycket mera Teams. Det är mycket mer tidseffektivt och miljön säger nog tack den med, säger Tom.

Längtar efter barnbarnen

Sin lediga tid tillbringar Tom allra helst med sina barnbarn. I dag är han stolt morfar till två barnbarn, och han väntar ivrigt på det tredje barnet som väntas födas under våren.

– Det är verkligen fint att vara morfar. Verkligen jättefint. Jag ser alltid fram emot att träffa barnbarnen. Men inte får man någonting annat gjort medan man är med dem, skrattar han.

Den kvalitetstid han nu får som morfar kan dock stundvis ge ett visst vemod över tiden då hans egna barn var små, och han sällan var hemma.

– Jag hann ju aldrig riktigt ta vara på tiden när mina barn var små. Min dotter Rebecca brukade sitta i framsätet när de hämtade hem mig från jobbet, och vägrade prata med mig på vägen hem. Såklart var hon ledsen och besviken över att jag varit iväg. Det gjorde ju ont, samtidigt som det alltid snabbt gick över och vi kunde ha roliga lediga dagar tillsammans. Men man ska ta vara på tiden då barnen är små, de växer alldeles för fort.

Hemma i huset i Lemland finns även två hundar och en katt – och hästarna. Men även om Tom tillbringar mycket tid tillsammans med hästarna, brukar han sällan sätta sig upp på hästryggen.

– Jag är bara en dräng.

När sommarflyttlasset går iväg ut till stugan varje år följer alla djur självklart med.

– Det är lite Cirkus Hongell där ute då, med hästar och allt som flyttar med ut. Vi får låna mark av bönderna runt om, så hästarna får beta och hundarna får springa av sig i det fria.

Just livet på familjens stuga på Nötö i Föglö är något Tom uppskattar lite extra mycket. Där tillbringar han gärna sin tid med att fiska och ta det lugnt.

– Men med en stuga finns det ju alltid jobb att göra, så man är sällan sysslolös där ute. Vi köpte ett torp som vi började renovera upp, och det verkar vara ett evighetsjobb, säger Tom utan att verka se det som en negativ sak.

Grabbhelg på stugan

När det kommer till sin lediga tid och hur Tom använder den finns en helg per år som han lägger lite extra mycket vikt vid. Nämligen han och vännen Michael Nummelins årliga fiskehelg som går av stapeln i månadsskiftet augusti–september varje år. En tradition de upprätthållit i många år, med enbart ett undantag under pandemin.

– Det är en grabbhelg rakt igenom. En tradition som jag uppskattar väldigt mycket. ”Micke” lagar otroligt god mat och jag fixar drycken till, sen beger vi oss ut till stugan på Föglö, oftast torsdag till och med söndag. Vi äter gott och fiskar, och badar bastu.

Tom skrattar åt ett minne som dyker upp medan han berättar om fiskehelgen.

– Ett år ville våra fruar också komma med. Det var ju trevligt, men det var ju inte alls samma sak den helgen. Vi säger så här: de får bli hemma i fortsättningen, säger han och skrattar hjärtligt.

För ung för att vara pensionär

Framtiden är ingenting som Tom stressar över. Runt nästa hörn väntar så småningom pensionärslivet. Även om han sedan oktober förra året egentligen är pensionär, har Tom valt att fortsätta jobba vidare.

– Nu under våren kommer jag ännu att fortsätta jobba heltid, men efter det börjar jag nog trappa ner. Jag vill inte riktigt sluta känner jag. Så länge man är frisk och orkar så fortsätter jag gärna. Jag känner mig helt enkelt för ung för att vara pensionär.

Men det är inte bara orken och välmåendet som styr när Tom valt att fortsätta jobba.

– Det är ett enormt projekt vi håller på med i Stockholm just nu, och jag har varit med från allra första början. Då vill jag inte lämna det innan det är klart heller, det blir ju lite av ens skötebarn.

Men han kan även se framemot de lediga dagarna som pensionen för med sig. I dag drömmer han om att ta med sig familjen ner till det ställe i Italien som han bodde på under sin tid i landet.

– Det är en resa jag hoppas ska bli av. Men annars kommer jag fortsätta träna i min cirkelträningsgrupp för gubbar över 50, vi tränar en gång per vecka och det är väldigt roligt. Jag hoppas man får vara frisk och må bra, och när frun också blir pensionär så skulle det vara roligt att bo utomlands vinterhalvåret. Men vi får se, vi tar det som det kommer. Jag ska i alla fall vara jättemycket med mina barnbarn!