Ända sedan barnsben har Moa Lindstedt läst mycket. Redan som liten skrev hon dessutom en hel del.

– Jag hittade en dagbok från när jag var sex, sju år där jag hade skrivit om skogen och kåda, säger hon och ler vid minnet av sitt lilla jag i uppväxtens Mariehamn.

Men framför allt var det sport hon sysslande med på den tiden.

– Mamma var sportig så jag höll på mycket med bland annat fotboll, tennis och gymnastik.

Samtidigt var hon kreativ och kulturell.

– Kanske kom den sidan från pappa, funderar hon.

Och nog visste hon att hon ville hålla på med någonting kreativt i livet, även om hon inte visste riktigt vad. Nyligen insåg hon att hon som 18-åring hade mejlat en journalist. Hon var krönikör och Moa undrade hur man kommer dit – om vägen till att bli en framgångsrik krönikör.

– Jag hade nog förträngt det.

Började med mode

Efter Ålands lyceum studerade Moa till en början modevetenskap vid Stockholm universitet. Egentligen ville hon kanske främst bara iväg från Åland men hon var verkligen intresserad av mode, precis som av konst och musik. När hon sedan kände att hon inte ville fortsätta med modevetenskap, utan istället studera något som var lite bredare, blev det konstvetenskap i Uppsala. Dessutom ville hon uppleva studentlivet där.

– Men studielivet hade jag redan haft i Stockholm, insåg jag.

2013 plockade hon ut en kandidatexamen från Kulturentreprenörskapsprogrammet i Uppsala. Konstvetenskapen kunde hon ta med.

– Jag plockade lite här och där, säger hon om ämnena som ingick och berättar att hon länge var inne på att jobba på museum tack vare sitt intresse för både historia och konsthistoria. 

Kandidatuppsatsen handlade om parafraser på skivomslag och hon kunde passa på att kombinera sina intressen för konst, mode och musik. Sommaren efter examen jobbade hon på Ålands konstmuseum. Rätt snart kom ändå tankarna på att ta sig vidare igen.

– Då råkade jag, en kväll på Indigo, säga till en kompis: ”Vad fan ska jag göra?”. En tjej som satt vid ett bord bredvid hörde mig och tipsade om att jag kunde få praktik på J.Lindeberg.

Och så blev det. Moa flyttade tillbaka till Stockholm och praktiserade på modeföretaget J.Lindeberg under ett halvår. Egentligen handlade det om praktik inom PR, vilket Moa inte hade någon erfarenhet av. Allra först fick hon hursomhelst assistera under Stockholm Fashion Week och på så sätt testa modevärlden.

– Jag skulle klä en modell –  och så råkade det vara Staffan Lindström!, säger hon om sammanträffandet med den åländska modellen.

Upptäckte journalistiken

På PR-avdelningen fick hon sedan varierande uppgifter.

– När kändisar kom så packade jag ihop kläderna åt dem.

Dessutom skrev hon pressmeddelanden till modemagasin som Damernas värld och Elle. Då insåg hon att det kanske skulle vara roligare att skriva om och inte åt.

– Att det skulle vara roligare att vara på andra sidan.

Hon sökte sig till mastersutbildningen vid enheten för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet. Första sommaren under utbildningen jobbade hon på Ålandstidningen.

– Jag har nog sökt och sökt. Jag har ”hållit på”, säger hon om sin väg hittills i livet. 

– Jag tycker om att skriva och att träffa människor. Samtidigt hörde man hur svårt det är i branschen. Jag var i Asien i ungefär en månad och skrev min mastersuppsats och när jag kom hem kände jag: ”Shit, jag är klar …”

Hon hade varit sen med att söka sommarjobb, men på redaktionen på Mittmedia i Gävle visade de sig behöva sommarförstärkning så det löste sig ändå. Eftersom hon bodde i Stockholm hamnade hon sedan på Mittmedia Södertälje där hon var kulturredaktör under ett år.

Allt mer Expressen

Till hösten började hon på Jakobsbergs folkhögskolas linje: ”Skriv! – poesi, prosa, dramatik”. Hon ville utveckla sitt eget skrivande och hade, och har fortfarande, tanken på att skriva en bok. Samtidigt ville hon tjäna extrapengar och sökte jobb som inhoppare på Expressen. Det här var hösten 2017 då Harvey Weinstein-skandalen uppdagades med alla påföljder som den innebar. Hon var med och skrev om den och blev på så sätt en del av nöjesredaktionen.

– Jag fick jobba med gräv på ett helt annat sätt, säger hon engagerat.

– Det blev sena nätter!

När studierna vid Jakobsbergs folkhögskola visade sig bli halvdana för hennes del hoppade hon av. Tack vare sitt skiftesarbete har hon senare ändå haft möjligheter att gå skrivarkurser vid bland annat Långholmens folkhögskolas författarlinje. 

Initialt var Moa lite rädd för kvällstidningsjournalistiken, bilden av den. Tidigare hade hon dessutom jobbat väldigt självständigt och utan tidspress. Där blev det någonting helt annat. Men hon är glad över att ha fått den där kvällstidningserfarenheten.

– Det märks tydligt vilka som har jobbat med det. Man bara löser det, säger hon om allt som hamnar på ens bord.

Det är också där hon har lärt sig allra mest, inser hon. Att hitta lösningar och att producera i ett rasande tempo.

– Jag har aldrig gjort så mycket som då. Och att jobba med vinklar. Man drillas!

Över till radio

Under två och ett halvt år pendlade hon mellan att jobba på Expressen och på TT Nyhetsbyrån. På TT var det ett lite lugnare tempo.

– Men båda har sin charm.

– Man krigar på. Jobben kommer och går. När jag slutade på Expressen hade jag redan sökt jobbet på P3. Jag hade fått jobbet i januari när pandemin slog till och blev rädd att det inte skulle bli av. Men i april blev det klart.

– Jag hade egentligen sökt ett jobb på Sveriges radio i Göteborg. Det stod mellan mig och en annan –  men jobbet gick till den andra. Men då insåg jag att jag verkligen ville det här.

Det var på den vägen hon sedan blev kontaktad att söka sommarvikariatet. Egentligen var det bara spikat för jobb över sommaren.

– Först skulle jag vara festivalreporter, men det blev inte så mycket av det, säger hon om pandemin som kom emot.

Musikguiden i P3

Moa stannade på Sveriges radio och förra hösten fick hon uppgiften som digital redaktör. Sedan följde rollen som Stockholmsreporter för Musikguiden i P3.

– Jag går på känsla, säger hon spontant om det mesta hon gör.

– Men jag kan musik!

Gärna väver hon in lite konst och mode som är hennes andra stora intressen. När hon första gången skulle vara i studion, live, med ett inslag i Morgonpasset var hennes nerver minst sagt alerta.

– Jag var så nervös. Jag hade gjort lite radio första sommaren, när jag var vikarie.

Men ändå –  det där var något helt nytt för henne.

– Det var bara att kasta sig in. Alla har ändå glömt det efter två minuter, säger hon om eventuella missar.

Och Moa tycker verkligen att det är jättekul. Dessutom har hon ynnesten att aldrig tycka att det är jobbigt att höra sin egen röst. Inslagen i Morgonpasset handlar om informativa nyheter. Hon nämner adrenalinet som rinner till när det handlar om livesändningar. Även om hon har sitt skrivna manus försvinner det förutbestämda rätt snabbt. Det blir mycket spontanitet och improvisation under sändning.

– I våras kände jag att jag kunde bidra med berättelser med en rolig tvist. Det är mycket stämning och vibes. Underhållning. Det är en utmaning.

Varannan vecka bidrar hon med musiknyheter till Morgonpasset, varannan vecka jobbar hon med lite längre grejer –  som granskningar, intervjuer, temadagar och liknande. De sistnämnda veckorna får hon ha sovmorgon, vilket hon uppskattar. Också då är hon med i radio lite nu och då.

Med där det händer

Även om Moa skriver sina manus och även korta artiklar på instagram, är det här ett helt annat sätt att berätta än att jobba som skrivande journalist.

– Man saknar lite skrivandet …

Konsten att jobba på radion har hon fått lära sig på plats.

– ”Fake it until you make it”, säger hon.

Första sommaren fick Moa genast jobba på plats i Radiohuset, trots att så många av de anställda jobbade hemifrån.

– Det var jättebra. Det var lugnare då!

Det var framför allt högsta chefen, programledarna och sommarvikarierna som fick vara på plats. 

– Jag fick kontakt med sådana som jag annars inte hade fått.

Mycket handlar om tillfälligheter, säger hon om livet och konstaterar att det här verkligen är hennes grej.

– Just nu i alla fall. Jag har så mycket kvar att lära och träffar så mycket folk. 

Utanför jobbet umgås hon mycket med vänner –  går på spelningar och hänger på barer.

– Jag är mycket ute i svängen. Men jag saknar att resa!

Hon donar på, som hon säger. För att rensa hjärnan tar hon sig gärna ut och springer. Men hon kan likaväl sitta och bara titta ut genom fönstret och lyssna på musik. Också det en form av vila. Saknar gör hon dock att hålla på med någonting kreativt, utan prestationskrav.

– Lite ”det här är min grej på tisdagkvällar”, beskriver hon.

När hon var 13 år började hon spela gitarr och piano. Det var väldigt sent, konstaterar hon själv. Hon spelade ändå piano ett par år och fortsatte spela gitarr på egen hand.

– Sedan rann det ut i sanden i gymnasiet. Men jag var med i ett band här för ett år sedan, säger hon glatt om en kort period i en bandkonstellation i Stockholm.

Ålandsbesöken har inte blivit så täta. Antingen är det coronarestriktionerna eller det faktum att hon har fyllt 30 som har gjort att Ålandssuget har kommit lite mer. Men hon trivs i Stockholm och med sitt radiojobb.

– Att få vara där det händer är lyxigt. Jag är väldigt glad!