Tre pelare som avgör hur Åland klarar nästa kris

Många frågar sig hur beredskapen på Åland egentligen fungerar. Därför startar Ålandstidningen i dag en serie om den åländska beredskapen. Under de kommande veckorna kommer läsaren att få en djupare insyn i beredskapsfrågorna.

Långt ifrån allt kan skrivas på grund av det aktuella säkerhetsläget, men serien ger en bild av var Åland befinner sig och hur beredda vi är på olika samhällsstörningar.

Det är lätt att i tider som dessa tro att beredskap och säkerhet främst handlar om att skydda sig mot militära angrepp. Samtidigt är de verkligt stora samhällsstörningarna ofta av det slag vi såg under stormen Alfrida, men också Johannes. Vi ser dessutom problem med gps-signaler och under senare år angrepp mot kommunikationsnät. Allt detta påverkar oss och vi behöver vara beredda.

Det handlar inte bara om att myndigheterna ska vara förberedda, utan också om att du och jag ska klara oss. Det handlar om att upprätthålla samhällets vitala funktioner, att planera faktiska uppgifter och fördela ansvar utgående från riskbedömningar och att utifrån dessa funktioner planera praktiska uppgifter och ansvar som grundar sig på just sådana riskbedömningar. Inte minst handlar det om vikten av att vid en kris upprätthålla det dagliga samhället och den mentala kriståligheten.

Frågan om beredskap är på våra öar en delad behörighet mellan Finland och Åland. Det kräver samarbete och god dialog. På det praktiska området fungerar detta allt bättre och arbetet sker brett och gemensamt.

Däremot haltar lagstiftningen rejält och som den här ledarsidan påpekat gång efter annan är det ytterst besvärande för både Åland och Finland. Det måste fungera så att de som ska utföra jobbet när kriser uppstår inte hamnar i ett rättsligt vakuum. Sprickan går inte att snacka bort.

När det gäller samarbetet mellan åländska och finländska myndigheter finns det mycket att önska. Men det finns ett undantag. Samarbetet med Försvarsministeriet fungerar mycket väl ur åländsk synvinkel. De åländska politikerna poängterar detta gång efter annan och från Försvarsministeriets sida hörs samma toner. En ömsesidig respekt finns, liksom en respekt för de givna villkoren, som till exempel demilitarisering och självstyrelse. Dessa ses som naturliga förutsättningar, inte hinder.

Samtidigt är beredskapsfrågan inte bara en fråga för Åland och Finland. Ålands stora beroende av Sverige när det gäller försörjning, kommunikationer och insatsvaror är betydande. Det gör att vi aldrig kan bortse från att vi behöver både Sverige och Finland för att klara större störningar. Det är man medveten om på båda sidor om havet, men det ger en extra dimension till arbetet.

I det samhälle vi i dag lever i är det lätt att tro att allt hänger på myndigheter och större företag om det värsta skulle inträffa och att du som individ inte behöver vidta åtgärder. Visst kommer vi långt med stora organisationer, men det är upp till var och en att vara förberedd på större störningar. Till exempel kan ett längre strömavbrott leda till en situation där tjänster som erbjuds av samhället blir störda eller till och med avbrutna.

Därför ska varje hushåll förbereda sig på att klara sig på egen hand i minst tre dygn. Det är ett ansvar vi alla har för att beredskapen ska hållas på en god nivå (www.72timmar.fi). Beredskap stärks av det vi alla gör tillsammans.

Ålands beredskap hänger således på tre saker: fungerande lagstiftning, respektfullt samarbete med Finland och Sverige, och att varje hushåll tar sitt ansvar.

I den värld vi i dag lever i finns det en del som känner oro. Den oron gör sig inte väl. I stället ska vi se till att vi har beredskap. Det skänker trygghet och stärker hela civilsamhällets motståndskraft. Inget försvar är starkare än den mentala viljan och beredskapen hos ett folk och du kan göra mycket själv bara genom att vara förberedd. För precis som president Alexander Stubb brukar säga är det bäst att se på det hela med ”lugna puckar”. Sitt still i båten, men var förberedd.