Personlig frihet, integritet och trygghet

I en aktuell artikel i Ålandstidningen kan vi läsa om ett par som frihetsberövades av en berusad man i en hiss på en färja. Mannen åtalas för frihetsberövande enligt strafflagen. I en debattartikel i samma tidning den 13.6. efterlyser medicine doktor Erika Boman lagstiftning som skulle göra det legalt att frihetsberöva äldre personer som uppträder våldsamt mot andra eller riskerar att skada sig själva. Hon hänvisar till att sådan lagstiftning finns inom mental- och missbrukarvården samt inom specialomsorgen. I sin artikel lyfter Boman särskilt upp personer med demenssjukdomar för att belysa det hon anser vara ett rättsligt tomrum. I detta sammanhang kan nämnas att de ovan nämnda lagarna tillämpas numera ytterst sparsamt. För några år sedan rasade en debatt om möjligheten att frihetsberöva drogmissbrukare i syfte att ge dem adekvat vård. Den legala möjligheten visade sig omöjlig.

Frågan som inte besvaras i Bomans artikel är i vilken omfattning de äldre på våra särskilda boenden utgör en säkerhetsrisk. Finns det några som helst belägg för hur frekventa fall det rör sig om. Kan man säga vilka boenden som har upplevt denna problematik eller är det bara fråga om lösa antaganden.

Jag ställer mig ytterst skeptisk till Bomans resonemang efter att jag med 15 andra seniorer besökt två specialplanerade äldreboenden för demenssjuka i Skåne. Vi kunde erfara att det inte behövs låsta dörrar för hyresgästerna och personalen nämnde inget om den problematik som här tas upp. Om man planerar och bygger äldreboenden för demenssjuka på ett sådant sätt att de har rörelsefrihet inom sitt boendeområde och bemötandet är individuellt och respektfullt minimerar man frustrationer och eventuellt våld. Korridorboende med låsta dörrar tenderar å sin sida att inte bara passivera hyresgästerna utan också personalen. Att personer med ett starkt rörelsebehov blir frustrerade på dessa enheter kan man väl förstå.

På 1960-talet jobbade jag en sommar på Grelsby sjukhus på en låst avdelning för kvinnor av vilka de flesta var på äldre sidan. Behandlingen var minimal och utgjordes i första hand av medicinering. Mina minnen från den tiden är trista. Ungefär vid samma tid utkom en debattbok med titeln ”Varning för vård”. Bland författarna fanns numera kända jurister som Lars (Lala) D. Eriksson, Jakob Söderman och Leo Hertzberg. Deras bok avslöjade att man i Finland frihetsberövade många personer inom vården och socialvården. Siffrorna var mycket höga jämfört med motsvarande statistik i andra nordiska länder. Ett nytt tänkande introducerades senare i Finland och när den nya grundlagen trädde i kraft år 2000 sägs § 7 att alla har rätt till liv och till personlig frihet, integritet och trygghet. Fyra värdeord som gäller personer med demenssjukdomar lika väl som alla andra.

Barbro Sundback (S)