Förslaget till förordning om hantering av uttjänta fordon i EU är en produkt som skjuter högt över målet och är fylld av orimligheter. Det är uppenbart att det är en ren tjänstemannaprodukt, författad av byråkrater som aldrig satt sin fot i ett garage, än mindre har någon uppfattning om hur fordonshobbyns strukturer ser ut eller förståelse för de enskilda utövarnas drivkraft. Bakom de stränga formuleringarna anar man omfattande lobbyarbete från bilåtervinningsbranschen och den organiserade reservdelshandeln.

Den smala definitionen av historiska fordon gör att många, men endast en liten del, kan undantas. För yngre entusiastfordon och äldre bruksfordon föreslås att skrotningsreglerna införs i förordningen med bindande verkan. Någon icke specificerad myndighet skulle alltså på oklara grunder kunna bestämma att våra renoveringsobjekt, som kanske stått i tio år eller mer, liksom alla delar som mödosamt samlats ihop, plötsligt klassas som skrot.

Ett talande exempel är de oprecisa kriterierna som föreslås ska tillämpas i samband med alla ägarbyten på begagnade fordon. MHRF konstaterar att det skulle innebära att någon myndighet i framtiden skulle åläggas att hantera en ansökan om vartenda ett av de cirka fyra miljoner ägarbyten som registreras årligen i Sverige. Det innebär över 2.000 ärenden per timme.

Upphovsmännens ringa förståelse för motorhobbyns verklighet framgår tydligt av att ett fordon som är isärtaget eller sönderskruvat anses tekniskt oreparerbart. Det är ju normalt förfarande vid renoveringar och amatörbyggen samt underhåll av tävlingsfordon. Även ett utbränt motorrum eller ett fordon som hamnat under vatten anses oreparerbara, trots att det är vanliga utgångspunkter för renovering eller fynd på sjöbotten.

Franska entusiaster hämtade för några år sedan med helikopter en tidig Folkabuss som i årtionden använts som jaktstuga i Lapplands ödemark. Omöjlig att reparera? Nej. Lönsamt? Det är upp till nya ägaren, men oavsett en kulturgärning.

Också strukturella skador, metallutmattning och omfattande rostskador faller in under EU-byråkraternas definition av hopplösa fall. Det är ju sådana skador som ger utmaningar för enskilda och jobb för specialiserade verkstäder. Detsamma gäller byte av motor eller reparation av bromsar, styrning och inredning, där det sistnämnda är underlag för många möbeltapetserare.

Remissvaren från motororganisationerna har inte oväntat varit entydigt negativa, med krav på stora förändringar. Behandlingen av förslaget har nu lagts på is för resten av den här mandatperioden. Orsaken är att ett nytt EU-parlament ska väljas i juni nästa år. Under tiden kan man räkna med att många politiker får brev och samtal i ärendet.