I solidaritet med sina medsystrar i Iran klippte Maryam Baranji av sitt hår vid en manifestation på torget i Mariehamn i lördags, en symboliskt kraftfull handling.
Att kvinnor i Iran och hela världen klipper sina hår och bränner sina slöjor är ett uttryck för ilska och frustration. Ett sätt att protestera mot den reaktionära och kvinnohatande regimens förtryck, förnedring och förmynderi.
Den utlösande händelsen är mordet på den 22 år gamla Masha Jina Amini. Hon var på besök i Irans huvudstad Teheran från den kurdiska delen i landet och åkte tunnelbana med sin bror. När de klev av mötte de sedlighetspolisen, som kontrollerar hur människor klär sig och uppför sig. De tyckte att hon bar sin slöja på ”fel” sätt. Masha Jina Amini greps under våldsamma former och fördes till polisstationen för att utbildas i korrekt klädsel enligt islamsk lag. Enligt polisen fick hon en hjärtattack och föll ihop, men spåren av slag på hennes kropp vittnar om att hon misshandlades till döds.
Hur utmanande kan hår vara? Hur kan en kvinna bli dödad på grund av en tygbit? Masha Jina Aminis död har väckt nationens raseri. Hon var en ung, oskyldig, vanlig tjej. Det kunde ha hänt en själv, eller ens dotter.
I Iran riskerar människor sina liv för att öppet demonstrera mot regimens kränkande slöjlagar och godtyckliga gripanden. Efter mer än 40 års förtryck bubblar det under ytan, och befolkningen har i omgångar protesterat mot mullorna av olika politiska skäl. Det är inte första gången det protesteras mot slöjtvånget, som naturligtvis bara är toppen av ett isberg när det gäller kvinnoförtryck. Men den här gången är det unga och kvinnor som går främst i ledet, och demonstrationerna har spridit sig till många städer. På gatorna i Iran ropas slagorden ”kvinna, liv, frihet”.
Den iranska befolkningen kräver grundläggande mänskliga rättigheter, alltså alla kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar och liv. Och det gäller allt i livet – religion, utbildning, partner, barn och klädsel.
Att som vissa länder införa slöjförbud är inte heller rätt väg att gå. Vissa kvinnor bär slöja av fri vilja, och det valet måste respekteras. Det måste vara varje kvinnas eget val att klä sig precis som hon vill. Att förbjuda kvinnors val av klädsel är höjden av kontroll. Ett klädesplagg i sig kan inte vara förtryckande, det är när det inte ges alternativ att välja som förtrycket uppstår. Den kvinna som vill bära slöja ska få göra det, den som inte vill det ska slippa.
Att män och kvinnor sida vid sida är beredda att dö i protesterna mot tvånget att bära slöja är ofattbart modigt. Det är också ett tecken på desperationen som finns i landet.
De iranska säkerhetsstyrkorna slår hårt ner mot de mestadels fredliga demonstrationerna, filmer avslöjar hur de skjuter hagel direkt mot folkmassorna. En illavarslande signal är att internet har blockerats, exempelvis fungerar inte Instagram eller WhatsApp i Iran just nu. Enligt säkerhetsexperter tyder det på att det förbereds en massaker som man inte vill att omvärlden ska se.
Hela världen följer det iranska folkets kamp för frihet. Förr eller senare måste regimen släppa tvånget på hur en kvinna ska klä sig. Protesterna och omvärldens reaktioner kan påskynda processen. Reaktionerna måste följas upp med konkreta handlingar från det internationella samfundet. Kvinnokampen i Iran behöver stöd från omvärlden, våldet måste öppet fördömas. Man kan bara hoppas att det som sker nu är en vändpunkt.
Linda Blix
tel: 26 637
