Vi vill gärna ge några kommentarer och tankar angående Mariehamns stads ”Snabba pengar”-stöd.
Vi anser att det vore en stor förlust för både Mariehamn och Åland att stadens bidrag ”Snabba pengar” ses som obehövligt och tas bort! Däremot håller vi med om att kriterierna behöver ses över. Kan ansökningskriterierna formuleras på ett konstruktivt och tydligt sätt är ”Snabba pengar” i själva verket ett mycket bra sätt att ge de åländska kulturutövarna hjälp att erbjuda ålänningarna sina föreställningar, evenemang och konserter.

I vår vardag, mellan jobb och produktioner, uppstår ofta spontana situationer att bjuda på till exempel en föreställning eller konsert; så omforma i stället bidraget just för dessa oförutsedda tillfällen. Tanken har väl trots allt varit att öka stadens utbud av konst och kulturevenemang – framförallt eftersom evenemangsbidraget under de livligaste månaderna av året, mars till september, överhuvudtaget inte går att söka.

På stadens hemsida går att läsa: ”Bidraget kan delas ut för aktiviteter som är innovativa och/eller innefattar integration. Aktiviteten ska ha ett genustänk och beakta tillgänglighet. Aktiviteten måste vara publik”. Någon ytterligare information om hur dessa kriterier ska tolkas går inte att få. Inget av kriterierna som nämns ovan har enkla, entydiga definitioner utan också till vardags är det sammanhanget som är avgörande. Begreppen kan i praktiken tolkas hur brett eller snävt som helst. Med så svårtolkade kriterier och då beslut om beviljande av bidraget görs av enskild tjänsteman har man dessvärre bäddat för godtycke.

Vi känner till flera evenemang som ”torkat in” (Fredrika Sundbergs ord i intervju) på grund av att reglerna ser ut som de gör. Ett exempel på avslag är då bandet Whatclub blev nominerat till nordiska rådets musikpris och samma sommar ville bjuda på konsert och fira nomineringen. Ur ett gängse konstanalytiskt perspektiv uppfyllde Whatclubs konsert alla kriterier – konserten hade dessutom varit gratis. Mariehamns stads invånare och turister gick nu i stället miste om en konsert av hög internationell standard.
Gällande avslaget av ”Speed-date med kulturfältet” som Nätverksgruppen för de professionella konstnärerna bjöd på i augusti, så var representanter för hela det åländska samhället på plats – evenemanget hade inte fått plats i biblioteket. Vår önskan om att vara i kulturhuset var även en konstnärligt symbolisk markering: Var om inte i kulturhuset ska Ålands professionella konstnärer verka? Även här uppfylldes alla kriterier ur ett samhällsanalytiskt och konstanalytiskt perspektiv. Arrangörstrion tog i stället en personlig ekonomisk risk för att genomföra evenemanget – annars hade också det ”torkat in”.

Om någon av Ålands konstnärer och kulturutövare till en mycket liten budget (1.000 euro!) vill erbjuda staden, och de för både stadslivet och turismen värdefulla evenemang, så ska snäva tolkningar av ansökningar och svåruppfyllda kriterier inte stå i vägen. Vi är alla förlorare när skattemedel avsedda för konst, kultur och en levande stad inte kommer staden tillgodo. Vi ställer gärna upp med vår kunskap och diskuterar de listade kriterierna med Mariehamns stad. Låt oss tillsammans formulera och specificera dem så varken konstnärers uttryck genom för många regler för vad ”konst” måste vara begränsas, eller att konstnärer söker bidrag helt i onödan. Principen om armlängds avstånd är värdefull på många sätt. ”Snabba pengar”-stipendiet kunde rätt formulerat vara ett mycket viktigt komplement till övriga stipendier och fylla en viktig funktion.
Jenny Carlstedt, Therese Karlsson, Patrik Komorowski, Caroline Pipping