Jag noterar att Ålandstidningen fortsätter att publicera angrepp på Nya Ålands reportrar utan att ge dem genmälesrätt i samma dags tidning, vilket strider både mot god ton och Finlands journalistregler.
Nu senast var det lagtingsledamoten Stellan Egeland (Ob), som i tidningen Ålands insändarspalter kallar Nyans politiska redaktör Emma Harald ”plump” och ”okritisk” utan att hon fick gå i svaromål. I ett tidigare fall fick en anonym skribent kalla Nya Ålands ledning och mig för ”bödlar” utan att vi tilläts publicera ett svar i anslutning till insändaren (vilket dessutom stred mot tidningen Ålands egna regler).
Det kan uppfattas som futtigt att påpeka dylikt. Men principer är till för att hållas, och man kan tycka att kolleger kunde se en särskild poäng i att observera dem när just journalister angrips: vi är trots allt ett utsatt skrå. I den bästa av världar hade kanske också en debattredaktör kunnat förklara skillnaden mellan en allvarlig ledartext och en lördagskrönika tänkt att underhålla för ledamot Egeland?
Men det är väl för mycket begärt. Det är tråkigt att tidningen Åland, till skillnad från majoriteten av landets medier, har valt att inte underteckna Opinionsnämnden för massmediers avtal, vilket gör att man inte kan prickas för sådana här publicistiska fadäser.
Kanske kan tidningens ledning ta tillfället i akt och förklara varför för sina läsare?
Michael Hancock, nyhetsreporter på Nya Åland
Ålandstidningen svarar:
Journalister måste tillåta granskning precis som alla andra offentliga personer och Emma Harald är välkommen att besvara Stellan Egelands insändare.
