Råkade snava över Peter Handkes (Handke, 2005) kommentarer kring processen i Haag beträffande den då f.d. presidenten Milosevic agerande under händelserna på Balkan efter Jugoslaviens sönderfall. En dejavu-upplevelse, med Serbien i går och Afghanistan i dag.
Med händelserna i Afghanistan aktuella i alla nyhetsflöden och kommentarer kring det skedda är ett dystert eko och lyckas tydligen oavsiktligt kopiera den medieövergripande konformistiska mediebild som fanns på Balkan med utbytta statister och megafoner. Det enkla mönstret där Biden kallar Putin för mördare och med det kanske vinner billiga poäng trots att han själv som vicepresident kommenderade åtskilliga summariska avrättningar av Al-Quaida-medlemmar eller andra för USA misshagliga individer, är i alla andra sammanhang mord oavsett politisk åskådning och detta utan att många delikata själar vill se selektiv moral för den omoral det är.
Vad gäller Afghanistan måste den ”goda” sidan i form av den USA-utsedda regeringen verkligen ha spelat sina kort väl då korruptionen, knarkhandeln och bristen på service och rättsväsen trots de miljarder, som tillika med offrade afghanska liv, USA varken kan eller vill redogöra för. Om man till någons försvar vill framhålla skola oh sjukvård så är siffrorna här lika osäkra men klart är att de pengar som förbrukats här kunde gjort mer nytta i ett land som genuint (inte genom marionetter) bad om denna hjälp.
Vi kan bara ana effekten av ytterligare sunniextrem effekt för ett samhälle med i dag åtminstone begränsade civila rättigheter men intet av det är någon ursäkt för USA som invaderade med det legitima syftet att beröva Al Quaida en fristad vilket efter 20 år bara är nonsens.
Sikherna försvann utan talibaners hjälp och ingen noterade Storbritanniens nesliga sorti på 1840-talet vilket kunde ha varit en guide för orientering där man famlade i mörkret. Att dari är officiellt språk visar på de traditionellt djupa banden till persisk civilisation. Att den afghanska statsmakten tidvis vart stark som vid islamiseringen av Nuristan under sent 1800-tal tycks också vara höljt i dunkel. I stället blev det tydligen samma elementa som media innehåller.
De så kallade talibanerna är i motsats till IS och Al-Quaida inga guds utsända för skapandet av ett omfattande kalifat utan har sitt stöd i de byar som negligeras av Kabul och finansiellt sådant från vissa arabiska stater som upptäckt att deras sak är förlorad i Syrien; inte ens Sverige bojkottar dock sharia-staten Saudiarabien utan exporterar gärna vapen dit; USA har faktiskt här ett moratorium.
Om Kabul dock föll snabbt så var det kanske att förkorta pinan eftersom sakernas tillstånd inte kunde förbli vid det ett helt instabilt läge och talar vi om katastrof så har den oavsett omfattning och scenario sitt detaljkoncept formulerat i Washington där underrättelseväsendena visste noll om läget på marken eller talade förgäves.
Peter Andersson
