Daniel Dahlén anger i sin ledare den 26 mars att jag hotar med avhopp om jag inte får de politiska uppdrag jag önskar. Så är inte fallet. Socialdemokraterna förde fram undertecknad som sin kandidat till ÅHS styrelse. Detta mötte politiskt motstånd och Sara Kemetter valdes in som ordförande. Ett bra val med en person jag haft ett fint samarbete med genom åren. Därefter överenskom vi med minister Arsim Zekaj att jag skulle fungera som hennes ersättare. Överraskande delgavs jag att man frångått även detta upplägg och att ersättare nu blir Danielle Lindholm som är en kompetent politiker.

Jag konstaterar att något politiskt förtroende inte föreligger för undertecknad och att jag förstås drar vissa politiska slutsatser av detta. Jag var inte informerad i någotdera fallet i denna process innan beslutet var fattat. Däremot kvarstår jag som medlem i det socialdemokratiska partiet.
Jag trodde kanske lite naivt att min långvariga erfarenhet av åländsk sjukvård skulle värderas men i det politiska spelet passar jag inte riktigt in. Jag åstundar inga speciella politiska positioner men hoppas kunna påverka. Just nu är den stora frågan det så kallade VIS-projektet där jag har stora betänkligheter. Ett fokus på personen Mogens tycker jag är ointressant.
Undersökande journalistik har en viktig roll att fylla. Tack för såväl Nina Smeds fina artiklar och Kevin Erikssons insiktsfulla ledare den 20 mars. Så gissningsvis kommer jag kanske mer att föra debatt om olika sjukvårdsfrågor i media. Nu tycker jag medias fokus bör vara på det oerhört kostsamma VIS-projektet och inte på Mogens Lindén.

Mogens Lindén