Ledare
Vi hanterar döden på olika sätt. Och även om det finns utrymme för individuella önskemål kan man inte släppa tyglarna helt.
Karin Hougberg
Frysboxfallet visar varför gränser behövs
Samhälle » En man förvarar sina döda föräldrar i en frysbox i 30 år. Människor fryser ned sina kroppar i hopp om evigt liv.
Det finns olika sätt att hantera döden, men också tydliga gränser.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
”Jag har fullföljt mina föräldrars vilja: att deras kroppar inte skulle förbrännas eller förmultna, utan bevaras i frystorkat tillstånd. Det var deras uttryckliga önskan”, sade den brottsmisstänkta 80-åringen till Ålandstidningen i september när det blev känt att han förvarat sina döda föräldrar i två frysboxar i Åbo i tre decennier.
För ett par veckor sedan skulle rättegången ha hållits i Egentliga Finlands tingsrätt och då hade vi sannolikt fått en lite utförligare förklaring till motivet, men rättegången sköts upp eftersom det tillkommit en ny brottsmisstanke om gravskändning mot mannen och hans bror.
Det är möjligt att det är som mannen säger, att han bara agerat enligt föräldrarnas önskan. Men vad var planen sedan? Vad skulle hända med kropparna den dag sonen inte längre fanns?
Frågorna stannar inte vid det enskilda fallet. De handlar lika mycket om hur vi i dag förhåller oss till döden. Det så kallade frysboxfallet är förstås extremt, men det visar på hur svårt vi har att hantera ett definitivt slut.
Förr var döden mer närvarande i vardagen, och något som ofta skedde i hemmet, i dag är den mer professionaliserad. Människor dör ofta på institution under kontrollerade former där fokus är på omvårdnad och värdighet, och där man i det längsta arbetar för att upprätthålla liv.
Tack vare medicinsk utveckling har vi blivit bättre på att skjuta upp slutet, men inte nödvändigtvis bättre på att möta det. Det kan vara svårt att acceptera att livet tar slut när kroppen ger upp.
I linje med detta är det kanske inte så konstigt att det uppstår olika metoder som försöker tänja på gränserna. Kryonik, det vill säga att kroppar eller hjärnor bevaras i extrem kyla i hopp om att kunna återupplivas i framtiden, bygger på en liknande föreställning om att döden inte behöver vara definitiv.
Men även om vi kan flytta fram gränser, kommer vi någon gång till en punkt där avslut är oundvikligt. Såväl juridiskt som socialt behöver samhället ha klara riktlinjer för detta.
Sandra Widing
Framtidsforskaren Anders Sandberg är en av dem som ska frysa ned sin hjärna den dag han dör. I söndagens Hufvudstadsbladet medger han att sannolikheten för att han ska vakna i framtiden är låg, kanske tio procent.
”Men det är värt att betala för, när alternativet är att vara död”, säger han.
Skillnaden är att sådana här idéer sker öppet och organiserat, i motsats till den privata lösningen i frysboxfallet.
Men även om vi kan flytta fram gränser, kommer vi någon gång till en punkt där avslut är oundvikligt. Såväl juridiskt som socialt behöver samhället ha klara riktlinjer för detta. Dessa markörer gör det möjligt att gå vidare, inte bara på ett individuellt plan, utan också kollektivt.
Döden är inte enbart en privat angelägenhet. Självbestämmandet måste ske inom vissa ramar. Frysboxfallet visar tydligt vad som händer när gränserna överskrids.
