Därför är det pinsamt tyst om resursskolan

Efter att ha diskuterat med några föräldrar med hemmasittande barn eller barn med annars problematisk skolgång började jag titta på samlat material om temat resursenhet eller resursskola. Bästa föräldrar, det är viktigt att ni förstår hur det hittills har gått till.

Ålands kommuner och utbildningsdistrikt hade inför budgetplanering för år 2026 av landskapsregeringen fått en formell förfrågan om intresse att ta på sig huvudmannaskapet för en ny resursenhet inom utbildningssektorn (rapport om stödinsatser ÅLR 2024/3929, ÅLR 2025/5465) för elever i grundskolan i särskilda situationer.

Man skriver att ”utformningen av landskapsbidrag är avgörande, ett resurscenter kan bli dyrt och kommunerna kanske inte kan bära denna kostnad utan att landskapsbidraget för dessa elever ses över” och att ”kommunerna skulle behöva vara beredda att gå in med finansiering, både på kort och på lång sikt”!

Landskapsregeringen tyckte att ”Mariehamns stad skulle vara en naturlig kandidat för att åta sig huvudmannaskapet för resursenheten”.

Bildningsnämnden var inte intresserad på grund av  osäker finansiering! Man nämnde också bristen på tillgång till lokaler i närheten av en skola samt en stor arbetsbörda. Härtill har staden redan i dag huvudmannaskap för Ålands barnomsorgs- och grundskolepsykologer, tillsynsenheten för hemundervisning och talterapi för Ålands förundervisning och grundskola. Dessutom, med ett nyligen konstaterat ytterligare finansieringsbehov om 700.000 euro i nacken.

Härtill, alldeles nyligen, har vi fått höra hur landskapsregeringen (Lib, C, S) drar in resurser från, just det, kommunerna! Samt prioriteringar för andra och äldre elevgupper.

Grundskolan utgör grunden att bygga på och en resursskola skulle även avlasta den övriga skolverksamheten och stöda de redan här boende inflyttade barn. Det är inte kommunstrukturen som är problemet utan den nuvarande landskapsregeringen med sina baklängesprioriteringar.

Merja Renvall (Ob)

Ersättare i bildningsnämnden, Mariehamn