Ledare

Råttgrundet ska vara fågelskär – inte skarvfabrik, skriver ledarskribenten.

Skarvarna ska bort från Råttgrundet

Skarv » Ett fågelskyddsområde ska skydda fågellivet, inte bli skarvens egen frizon. På Råttgrundet behöver man agera innan problemet växer fast.

Publicerad

Ledarsidan

Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.

Vesterkalmare byalag vill i en skrivelse till landskapsregeringen (LR) att fågelskyddet på Råttgrundet i Slemmern upphävs, så att det går att vidta åtgärder mot den skarvkoloni som etablerat sig där.

– Vi vill vara på hanen direkt så att det inte blir en för stor koloni, säger byalagets ordförande Edgar Kalm (ÅT den 2/6).

Det är en klok instinkt. Platsen skyddades för fågellivet, inte för att skarven i lugn och ro ska kunna ta över och göra den sämre för andra fåglar, växtlighet och närmiljö.

Ändå är det förstås komplicerat, eftersom det handlar om skarv, fågelskydd, EU-regler, häckningstider och annat som snabbt kan lägga ett rejält lager förvaltningsdimma över frågan: vad ska ett fågelskyddsområde egentligen skydda?

På skäret har skarven etablerat sig. Vid en inspektion från båt såg LR åtminstone ett 60-tal bon och hundratals skarvar. Det är tillräckligt mycket för att vara allvarligt, men ännu inte en koloni som vuxit sig ohanterlig. Just därför brådskar det. När en koloni väl får fäste ökar trycket år efter år, fler fåglar lockas dit och plötsligt har man inte längre ett problem att förebygga, utan ett problem att beklaga.

Plötsligt har man inte längre ett problem att förebygga, utan ett problem att beklaga.

Skarven är skyddad och skyddsjakt under häckning i ett fågelskyddsområde är juridiskt känsligt. Men att EU-rätten kräver ordning är inte samma sak som handlingsförlamning. Fågelskyddet kan inte betyda att man bara ser på när en art tar över och tränger undan andra. Då blir fågelskyddet i praktiken skarvskydd.

Alltså behöver LR och Mariehamns stad göra två saker samtidigt: agera där det går redan nu och ha en konkret plan för efter häckningen och inför nästa vår. Inte låta frågan gå den vanliga rundan mellan skrivbord, utlåtanden och nya bedömningar, tills skarven hunnit före.

Det är helt enkelt fel plats för en häckande skarvkoloni. Skarven finns, den är skyddad och den är inte ensam skyldig till Östersjöns alla bekymmer. Men den behöver inte för den skull få lägga beslag på just detta fågelskär, en liten skyddad plats nära stad, bad, båtliv och rekreationsområden.

Och jo, lukten spelar också roll. Det är svårt att bortse från ett naturvårdsproblem som bokstavligen börjar kännas in mot Östra hamnen.

Det här är dessutom ingen ny fråga i skärgården. Där har skarven påtalats länge, ofta med stor frustration. Det borde man ha med sig också nu.

Vesterkalmare byalag vill vara på hanen. I det här fallet är det helt rätt. Det är bättre att agera medan kolonin ännu går att hantera, än att vänta tills platsen blivit ett sådant där ärende där alla i efterhand kan vara rörande överens om att något borde ha gjorts tidigare.

Råttgrundet skyddades för fågellivet. Om skyddet ska betyda något måste det också kunna försvaras när fågellivet hotas. Skarvarna ska bort därifrån.